Oj vad dagarna ramlar på. Bloggen hinns inte med och lite trötter är jag allt av allt nytt men lycklig, glad och nöjd. I mitt tidigare inlägg skrev jag om lilla M, en liten vovve som får följa med min arbetskamrat till jobbet ett par dagar i veckan. Åh, vad jag tycker om de dagarna. Mysfaktorn på kontoret höjs minst tio snäpp.

Lilla M är en Dansk/Svensk Gårdshund och jag har ingen större erfarenhet av rasen men hon är verkligen supergo, pigg och social. Häromdagen hade jag en sådan där tråkuppgift, dvs kuvertera ett stort gäng fakturor. Tog med mig fakturor och kuvert och satte mig i vår fikahörna. Lilla M gjorde mig direkt sällskap och satte sig i soffan brevid den stol som jag satt på. Vi hade en riktigt trevlig stund tillsammans. Jag kuverterade och pratade med lilla M och hon studerade mig och mitt kuverterande med huvudet på sned *sööööt*.

Lilla M får ibland tokryck och rasar nerför korridoren i hög fart (trots att hon är 9 år gammal så spritter det i henne allt som oftast). I torsdags kallade hennes matte på henne från sitt kontorsrum. Lilla M kom rusande i full galopp, gjorde en tvär gir för att slänga sig in i mattes rum men halkade på det hala plastgolvet och for med huvudet rakt in i dörrkarmen *tjong*. "- Ååååhhh och Iiiihhh" ropade alla. Lilla M ruskade på huvudet och skrittade värdigt och med högt huvud in till matte med en min som sa " - Det där såg ni inte och vi talar aldrig mer om det".

Lööööve her!

Annars ramlar livet på som vanligt. Sambon befinner sig på utbildning hela helgen. Utbildningar och kurser är kul! Att förkovra sig är bra! Men en lördag-söndag!? Fy!

Äldsta sonen har precis avslutat två veckors praktik, ni vet PRAO som det kallas när man går i 8:an. Däremellan har han också fått göra tre omprov i skolan, en chans att förbättra sina betyg (omprov fanns inte på min tid, ett taskigt resultat på ett prov gav taskiga betyg). Man kan lugnt konstatera att sonen ärvt mina och min fars, dvs morfars, gener. En stjärna i svenska, historia, engelska och bild men fixar inte tyskan, religion och matematik. Sen spelar det ingen roll att hans far har en universitetsexamen i just matematik och att hans farfar, dvs sambons pappa, var professor i matematik. Mina gener tyvärr!

Yngsta sonen kom hem med ett gäng akvariefiskar i veckan. I hans skola har de haft som tema på naturkunskapen att föda upp små guppies. Alla som ville fick ta med sig fiskar hem (av de som överlevde). Sonen kom stolt hem med 6 stycken. 

- Vilka är honor och vilka är hanar, frågade jag.

- Eeeeh, svarade sonen.

- Betyder det här att vi snart har 30 fiskar, frågade jag.

- Eeeeh, kaaaanske, svarade sonen.

Sen åkte sonen med pappa och köpte ett akvarium. Nästa gång skolan sätter igång sådana här projekt så vore jag tacksam om de kollar med oss föräldrar först huruvida det är okej för oss föräldrar att i slutändan få ta ansvar för resultatet.

PS! Äter Gyppy-pappan upp sina ungar om man håller honom i samma akvarium som Guppy-mamman då hon föder? Det skulle lösa en del av denna uppkomna situation...!