Fler foton från nedan nämnda utställning. Eftersom Captain Graham använde sig av bla Borzoi och Grand danois för att rädda/återskapa Varghunden väljer jag foton på dessa raser.

Först bedömningen av Grand danois, därefter en enskild bild på en Grand danois med dess ägare och sist en Borzoi.

Ett mycket vackert foto publicerat i tidningen the "Country Life Illustrated" och visar två Irländska Varghundar med dess ägare vid utställningen Ranelagh Show, Juni 1899, England. Ansvarig vid utställningen var den inte helt okände Mr. Charles Cruft. Varghundarna bedömdes av nedan nämnda Captain George A. Graham.

Enligt uppgift föreställer fotot Major & Mrs. Richardson med sina två Irländare Knight of Kerry samt Ormonde.

Bifogat foto förställer rasens räddare Captain George A. Graham (1833 -1909).

Rasen härstammar som namnet antyder från Irland och år 391 e.Kr nämns för första gången en stor raggig vinthund från Irland i en skrift av en romersk konsul. Hundarna var dock troligen redan etablerade på ön långt före det då de förekommer i myter och berättelser från keltisk tid. Rasen användes fram till 1600-talet för att jaga varg, älg och hjort på Irland, men då hundarna var framgångsrika så ledde den intensiva jakten till att vargen dog ut och försvann från ön. Med det började den Irländska varghunden att bli mer och mer ovanlig.

Under medeltiden var varghundspar populära gåvor till kungahus och furstar i övriga Europa, bl.a förekommer en varghund i Njals saga, men när rasen minskade i antal så försökte man 1652 rädda kvar de varghundar som fanns på Irland genom att förbjuda export av rasen. Vid slutet av 1600-talet fanns det dock så få hundar kvar att rasen stod på randen till utrotning.

Rasens räddning kom under 1800-talet när romantiken, nationalismen och patriotismen spred sig i Europa. På Irland och i England började man nu uppmärksamma de gamla hundraserna och den Irländska varghunden blev nu något av en nationell symbol för Irland. En man, kapten G. A. Graham, påbörjade 1862 arbetet med att rädda rasen. Han införskaffade några av de få hundar av varghundstyp som fanns kvar på Irland och påbörjade en avel som skulle återskapa rasen som den var i sin storhets dagar.

För att uppnå detta korsade han in en del andra hundraser som Skotsk hjorthund, Borzoi och Grand danois. Han fick fram en hundtyp som förblev stabil i flera generationer och resultatet accepterades av hundvärlden som den Irländska varghunden återuppståndelse.

Hos den Irländska kennelklubben visades den Irländsk varghunden för första gången som en som godkänd ras vid en hundutställning i april 1879 och en rasklubb bildades 1885. Till Sverige kom den Irländska varghunden i modern tid redan på 1930-talet men aveln tog inte fart förrän på 1970-talet. 1976 bildades Svenska Irländsk varghund klubben.