I mitt stela tillstånd tog jag Dr. Högmans rekommendation på största allvar och roade mig halva dagen igår åt att kika på på de videos som finns utlagda på rubricerad hemsida; Westminster Annual Dog Show 2007 och 2008.

Vet inte om jag är extremt blödig men oavsett om jag tittade på BIR, BIG eller BIS så kom tårarna. Inte bara pga vackra hundar utan också pga den glädje som utspelade sig hos uppfödare, ägare, handler.

Irländarna var ju naturligvist den första BIR-gruppen jag susade in på. Går att beskåda här:

http://video.westminsterkennelclub.org/player/?id=216423

Men favoriten var nog BIG i gruppen "Working dogs" och det pga domaren Ms. Connie Barton. En riktig grand old lady med 60 år inom hundvärlden. Detta var hennes sista framträdande som domare.

http://video.westminsterkennelclub.org/player/?id=216423#videoid=218427

PS! Någon som vet om Connie Barton är en Mrs. eller Miss? Det vore ohövligt att inte skriva ut detta före hennes namn.

(Titeln redigerad) 

Ja, vad har rubricerad stumfilmsskådespelare på denna blogg att göra kan man fråga sig!? Jo, han var ägare till en Irländsk Varghund vid namn Centaur Pendragon.

Rudolph Valentino, född Rodolfo Alfonso Raffaello Piero Filiberto Guglielmi di Valentina d'Antoguolla *pust* (1895 - 1926) hade ett stort hundintresse och ägde bla en Doberman, en Grand Danois samt redan nämnda Irländare.

Ett litet lättsamt inslag så här en söndagmorgon ;)

Igår besökte jag och familjen Mariefred, en enormt vacker stad vid Mälarens strand. Hemkommen på kvällen gjorde jag det som man gör innan läggdags, dvs tvätta mig, borsta tänderna och dra en borste genom håret. Samtidigt fick jag för mig att skura toaletten (!!??) Med hårborsten i ena handen och skurmedlet i den andra skred jag till verket. Fram med toaborsten och böjde mig över toaletten för att börja skrubba när det sa knaaak, gnissel, pang och dubbelpang i ryggen. Tårarna trängde upp i ögonen och jag fick tag i handfatskanten och lyckades bibehålla en (nåja, någorlunda) upprätt ställning. Efter en stund kändes det hyffsat i ryggen och jag vaggade som en anka ut ur badrummet.

Allt gott trodde jag. En liten muskelbristning kanske? I morse var det Helene som fick rulla ur sängen. I 90 graders vinkel lyckades jag inta min plats framför datorn och varje rörelse sidledes var ohyggligt smärtsamt.

Kontentan av detta är; Gör aldrig två saker samtidigt för att "vinna tid". Musklerna och lederna i kroppen blir totalförvirrade.

Så dagens bidrag till min Varghundsblogg blir av det lättsammare slaget; O'Hooligan, en tecknad serie som publicerades i "Irish Wolfhound Magazine". Från början för att fylla ut tidningen men sedemera som ett stående inslag.

Enjoy!

Mrs Mary Raymond Shipman Andrews (1860-1936) var en amerikansk författarinna (kanske mest berömd för sin novell om President Abraham Lincoln) som starkt bidrog till att öka intresset för Varghundar i USA.

Tillsammans med sin make som till yrket var domare, omgärdade hon sig alltid med ett par varghundar. Deras hem strax utanför New York fick namnet "Wolf Hollow".

I ett nummer av tidningen "Country Life" år 1916 kunde man läsa ett reportage om den irländska Varghunden, signerad journalisten Walter A. Dyer. Flertalet kända Varghundsägare intervjuvades, däribland Mrs. Shipman Andrews. På frågan var hennes förtjusning hos Varghundar låg svarade hon; "Being Kentuckian, I like men and dogs by the yard, so wolfhounds have an instant appeal for me. They are wonderful people."

Nedan Mrs. Mary Raymond Shipman Andrews med två av sina Irländare Patricia och Cymbaeth utanför deras hem "Wolf Hollow". Fotot från Country Life, år 1916.

Och visst gick Pennybright Sascha och blev BIG-3. Vansinnigt roligt!

Men jag som har en dröm om en Afghan eller Saluki; vilka vackra Show dogs. Det är så tårna krullar sig.

För övrigt såg jag att det gått alldeles strålande för de svenska VGS'arna. Jajamensan, är det blå-gult så SKA det vara blå-gult ;)

Otroligt trevliga resultat från World Dog Show 2008. Den svenska Irländska Varghundstiken Pennybright Sascha blev inte bara BIR utan även bästa Veteran bland vargisarna. En strålande insats av en 8-årig tik.

Grattis kennel Pennybright!

Nu sitter jag och väntar på resultaten från BIG....! 

Så här glad blir man över resultatet (snällt bidrag från Lisbeth)

World Dog Show 2008 i Sverige. Lite reportage inför det hela från Uppsala nya tidning samt Trollhättans tidning så här utställningens första dag.

UNT 

http://www.ttela.se/index.asp?article=40485 

Dessutom; Kommunal beviljade dispens för busstrafik kring WDS. Vi är många som drar en lättnandes suck!

DN