Nu så! Nu trodde jag att jag hade lyckats komma till en ny fas i mitt liv. Det föll efter en kvart, halvtimma eller så. Låt mig förklara!

Jag har aldrig lyckats komma över den där barriären av att "stå ut med"  eller uppskatta 1 timma och 50 minuter (reklam inräknat) av hänsynslös våld i filmer såsom Reservoir Dogs eller Pulp Fiction för att nämna ett par exempel på filmer alla anser att man ska se. Jag har försökt med båda ovan nämnda och fler därtill inom samma genre och det slutar alltid med att jag lämnar vardagsrummet efter en kvart och låter sambon se filmen ensam. Igår kväll fick jag för mig att nu, NU, skulle jag se filmen "American Psycho". Jag har inte läst boken filmen är baserad på men naturligtvist hört talas om den. Den står hemma i bokhyllan, köpt och läst av sambon. När sambon för ett antal år sedan också köpten filmen på DVD så valde jag helt sonika bort att titta. Men så igår kväll deklarerade jag hemma;

- Jag ska titta på "American Psycho".

Sambon gav mig en blick som sa "först blir hon förälskad i en vampyr, nu har hon siktat in sig på en psykopatisk seriemördare också" men han valde bara att svara;

- No honey! Trust me on this one. You do not want to watch that film.

Här någonstans förvandlades jag till en trumpen femåring som med en fot stampandes i golvet envisades med att upprepa; "Hur blodig kan den vara? Alla säger att det är en film man måste se".

 Älskade sambon bara suckade, räckte mig filmen och sa; "Ok, your choice! Don't say I didn't warn you. 

Ja, vad ska man säga? Första kvarten gick ju hyffsat bra. Duckade lite bakom en kudde ett par gånger. Blev plötsligt hysteriskt tvungen att diska ett par temuggar. Allt för att dölja att jag tyckte det var obehagligt. Rikigt obehagligt! Andra kvarten minns jag inte mycket av. Eller rättare sagt,  jag såg inte så mycket av filmen. Har aldrig studerat en kudde så närgående tidigare. Nu gällde det att göra en snygg sorti trots att minst en timme av filmen återstod. Suckade, gäspade högljutt, sträckte mig efter fjärrkontrollen och deklarerade; "I'm going to bed. Good night".

Sambon hade vänligheten nog att inte kommentera! 

 

Ingrid

27 augusti 2009 18:47

Jag frossar ju som bekant i seriemördare, psykopater och annat - helst i bokform. Min pojkvän har 1500 filmer och däribland finns det riktigt obehagliga saker som jag inte står med att se. Pallar inte med cyniskt våld eller psykisk terror.

Tarantinos filmer har jag inga problem med, det våldet är så...finns inget bra svenskt ord...cartoonish att det inte gör mig illa berörd.

 

Helene

27 augusti 2009 20:23

Jag har aldrig haft några större problem med att läsa om psykopater, massmördare etc. Det fungerar! Med filmer blir det ju dock mer visuellt och då tycker jag att det blir jobbigt. Därför blev jag så förvånad när sambon berättade att boken "American Psycho" som filmen med samma namn bygger på, är 100 resor värre än filmen. Därmed får den boken stå kvar i bokhyllan för min del!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hinner inte med bloggen just nu. Vacklar ur sängen i ottan, fixar mig inför arbetsdagen, sticker hemifrån vid 06.45 *piiip*. Äntrar kontoret, arbetar hårt och intensivt men med ett leende på läpparna. Vacklar hem vid 5-snåret, äter, roar mig med dive...

Sköna söndag! Sambon är åter igen på kurs. Jag och yngsta sonen tog en promenad till affären. Jag lyssnade på musik via mobilen och tog några danssteg på vägen. Sonen låtsades som om han inte kände mig.    Skön och härlig har helgen verkligen va...

Jag är fullständigt galen i brittisk och Irländsk film och tänkte tipsa om 5 filmer  som jag tycker att man ska se. Först ut och på plats 5 är filmen "Withnail & I" från 1987 med Richard E Grant och Paul McGann i huvudrollerna som de två arbetsl...

Vilken vecka! Har drabbats av en inflammation i en ankel/vrist och har därför varit tvungen att plocka fram mina gamla kryck-käppar för att klara av att ta mig fram. Smärtan är olidlig och jag kan - trots käpparna - bara gå med små, små myrsteg. Det ...

Oj vad dagarna ramlar på. Bloggen hinns inte med och lite trötter är jag allt av allt nytt men lycklig, glad och nöjd. I mitt tidigare inlägg skrev jag om lilla M, en liten vovve som får följa med min arbetskamrat till jobbet ett par dagar i veckan. ...