Nu så! Nu trodde jag att jag hade lyckats komma till en ny fas i mitt liv. Det föll efter en kvart, halvtimma eller så. Låt mig förklara!

Jag har aldrig lyckats komma över den där barriären av att "stå ut med"  eller uppskatta 1 timma och 50 minuter (reklam inräknat) av hänsynslös våld i filmer såsom Reservoir Dogs eller Pulp Fiction för att nämna ett par exempel på filmer alla anser att man ska se. Jag har försökt med båda ovan nämnda och fler därtill inom samma genre och det slutar alltid med att jag lämnar vardagsrummet efter en kvart och låter sambon se filmen ensam. Igår kväll fick jag för mig att nu, NU, skulle jag se filmen "American Psycho". Jag har inte läst boken filmen är baserad på men naturligtvist hört talas om den. Den står hemma i bokhyllan, köpt och läst av sambon. När sambon för ett antal år sedan också köpten filmen på DVD så valde jag helt sonika bort att titta. Men så igår kväll deklarerade jag hemma;

- Jag ska titta på "American Psycho".

Sambon gav mig en blick som sa "först blir hon förälskad i en vampyr, nu har hon siktat in sig på en psykopatisk seriemördare också" men han valde bara att svara;

- No honey! Trust me on this one. You do not want to watch that film.

Här någonstans förvandlades jag till en trumpen femåring som med en fot stampandes i golvet envisades med att upprepa; "Hur blodig kan den vara? Alla säger att det är en film man måste se".

 Älskade sambon bara suckade, räckte mig filmen och sa; "Ok, your choice! Don't say I didn't warn you. 

Ja, vad ska man säga? Första kvarten gick ju hyffsat bra. Duckade lite bakom en kudde ett par gånger. Blev plötsligt hysteriskt tvungen att diska ett par temuggar. Allt för att dölja att jag tyckte det var obehagligt. Rikigt obehagligt! Andra kvarten minns jag inte mycket av. Eller rättare sagt,  jag såg inte så mycket av filmen. Har aldrig studerat en kudde så närgående tidigare. Nu gällde det att göra en snygg sorti trots att minst en timme av filmen återstod. Suckade, gäspade högljutt, sträckte mig efter fjärrkontrollen och deklarerade; "I'm going to bed. Good night".

Sambon hade vänligheten nog att inte kommentera! 

Så! Gårdagens inlägg är raderat och så talar vi inte mer om det! Det enda jag har att tillägga, innan jag släpper detta för gott, är att ibland behöver man få rensa systemet. Nu är det gjort! Jag tror budskapet gick fram och jag kan gå vidare med fokus på positiv energi istället. Alla dessa "det-är-så-synd-om-mig-bloggar" överlämnar jag till alla de som inte verkar vara bekymrade över att de vräker ut högst personlig information, både om sig själva men även om sina barn, exmakar etc.

Nej, dagens bidrag blir därför denna trailer! Kanske inte så mycket positiv energi vid en första anblick men fatum är att flertalet av dessa vampyrer har mer stil och klass än de flesta vanliga dödliga. Som ni märker har jag heller inte riktigt släpp mitt trånande ännu. DEN informationen skulle dock kunna vara av sådan art att den ligger på gränsen till vad som kan uppfattas som lite väl mycket personlig information. 

Tillägg; "The embeded version" av trailern fungerade inte bra på min dator. Har troligen fel upplösning på skärmen. Länkar istället. 

Twilight