Idag har det varit en sådan där dag då jag har haft god lust att skriva en lapp med texten "I'm off to Dixieland. See you in a year or two", därefter placera lappen väl synlig på diskbänken, packa väskan och, och.........och ta en promenad!

Lappen skulle aldrig fungera. M skulle titta på lappen och konstatera att 1) Det finns ingen stad som heter Dixieland, det är en typ av jazzmusik. 2) Jag hatar Jazzmusik. 3) Jag skulle sakna barnen för mycket och komma hem igen efter ett par dagar.  

Och nej, det är inte familjen det är fel på. Jag älskar min familj och vill aldrig vara utan dem. Nej, problemet är att det känns som om livet står still just nu. Jag tycker jag har harvat runt på samma sätt i över 20 år och just nu harvar jag inte alls vilket gör att livet står än mer still. Snart måste det vända!

Jag vill se något nytt, bo någon annanstans. Hitta ett nytt jobb såklart men då göra något helt annat än det jag sysslat med de senaste 18 åren. Tiden går så fort. Snart ligger man där med näsan i vädret för gott och jag hoppas innerligt att min sista tanke inte blir "Åh nej, är det slut nu? Jag skulle ju bara också......!"

Jag skulle kanske t om stå ut med Jazz, bara det hände något!