Skulle du kunna tänka dig att betala för hushållsnära tjänster, dvs, låta någon annan komma hem till dig och ta hand om din/familjens skit? Det finns stunder då jag definitivt skulle kunna göra det och - trust me on this one - det finns säkerligen stunder då min sambo skulle kunna spendera en krona eller två för att ta hjälp utifrån. Si, min sambo, han är lugnet själv och tar städning med ro. Inte att han struntar i att städa, utan det är helt enkelt så att han inte hetsar upp sig när han drar fram dammsugare och skurmopp. Lite avslappnat och visslande skrider han till verket.

Undertecknad därimot stövlar runt som en rabiessmittad iller, fräser, spottar och hugger efter alla. Vrålar; "Hur kan det se ut så här?" följt av "Jag blir gaaaalen". DET, tror jag min sambo gladeligen skulle kunna betala för att slippa. Min goda och jordnära uppfostran förbjuder mig dock att ens tänka i banorna "städhjälp". Ens egna skit tar man själv hand om vilket egentligen - om man ska vara riktigt ärlig - är en omskrivning för "vi har inte råd med städhjälp".

Idag ramlade jag över nedanstående skapelser och kände direkt att detta, detta skulle kunna vara lösningen på mitt problem. Om man blandar ihop en cocktail[dress] bestående av en skopa vampyrfilm, ett par skedar av klassikern "Familjen Adams", några ryska spetsar á la 1890-tal så kan man få till en riktigt trevlig liten out-fit att bära vid veckostädningen. Förhoppningen är ju att jag ska tycka att städningen blir roligare.

Något att bita i för alla historieintresserade. En bildgåta! Det enda jag vet om bilden är att den föreställer Fru Madsen på "Store Hund" i Kristiania, Oslo, Norge år 1898. Vad det är för hundras framgår inte men jag tycker inte det råder någon som helst tvivel om att det är Grand Danois och färgen Harlekin. Vem var Fru Madsen?

”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större”. Så står det vid aulan till Uppsala Universitet. Det var den gode Thomas Thorild (1759-1808) som myntade det uttrycket. Den svenske författaren Thorild blev landsförvisad från Sverige pga sina - då - radikala åsikter. Inte ens idag är detta citat fullt ut accepterat som prydnad vid ett universitet. I dag av andra orsaker än när Thorild satte det på pränt för första gången. Thorild skrev det i en tid då kyrkan var den styrande instansen i Sverige och de kände sig uppenbarligen trampade på tårna.

Nej, de riktiga motståndarna vill ändra denna 200 år gamla devis till "”Att tänka rätt är stort, att tänka fritt är större”. Det skulle ligga bättre i tiden, i det demokratiska samhället som vi alla önskar leva i. Och visst låter det fint, jag är den första att önska mig ett fritt och demokratiskt samhälle där människor har rätt till sina åsikter men det får inte gå till absurdum. Thorild sa aldrig att vi inte hade rätt att tänka fritt utan det måste finnas en viss styrning byggd på fakta. Hela världen skulle kollapsa om vi inte utgick ifrån att saker och ting är ordnade och utgör en gemensam verklighet. Om alla bilister skulle tänka fritt så skulle vi snart inte ha så många bilister kvar. Och om en läkare plötsligt får för sig att tänka fritt och inte rätt, ja, då skulle i alla fall inte jag gärna låta operera mig.

Går detta att applicera på den enorma bloggtrenden? Där människor konstant hävdar sin rätt att få uttrycka sig via sin lilla personliga virituella skrivhörna? Ja, det gör det! Jag upplever konstant hur människor med en dåres envishet ylar "det här är min blogg, MIN, MIN" och genast får medhåll av likasinnade som hejjar på och skickar kommentarer såsom "det är din blogg, DIN, DIN, du har rätt att skriva vad du vill".

Och då är vi där! Det fria ordet. Rätten att få tänka fritt. Det som Thorild tyckte var stort. Men att tänka fritt är inte alltid rätt som sagt var. Inom bloggsfären tappar människor plötsligt alla koncept för vad som är rätt och fel. Vi har en grundlag i Sverige som innebär att vi har rätt att framföra våra åsikter. Men vi har också en lag som väger upp och balanserar denna åsiktsfrihet. Det är t ex inte tillåtet att öppet kränka en annan människa. Sen spelar det ingen roll vad man tycker om människan man väljer att spy ut sin galla över.

Det finns en - numera smått ökänd - blogg inom en viss hundras, vilken tycks drivas av ett gäng fundimentalister. Man tror på något som inte är förankrat i den vetenskapliga ideologin utan i någon form av religiös övertygelse. När denna blogg blir bemött av väl underbyggda inlägg, baserade på fakta, då lyckas man vända på hela kalkonen på ett högst osmakligt sätt.

Människor är oerhört snabba med att slänga sig över datorn och plita ner sina åsikter, fritt och öppet för hela världen att ta del av. Om inlägget sedan är så genomtänkt och håller sig inom ramen för vad som egentligen är rätt eller t om inom ramen för vad som är lagligt, det är skitsamma, huvudsaken att man får tänka fritt. Sånt ser man dagligen på diverse bloggar. Man kunde ju önska att dessa människor tänkte till både en och två gånger innan de publicerade sina små alster.

Därmed passar det att än en gång citera den gode Thomas Thorild, han sa även "Kvickhet är förståndets apa".

......vara så svårt att fotografera svarta djur. Eller rättare sagt, tänk att det ska vara så svårt att få bra bilder av svarta djur, vilka de än må vara; marsvin, katter, hundar etc. Och då tänker jag på djur med svart päls utan några ljusa markeringar/fält. Alla säger att det är svårt att få bra bilder på helsvarta djur. Själv är jag ju uppvuxen med svarta labradorer och av alla katter vi hade var två stycken helsvarta. I mor och fars fotoalbum vimlar det av foton på dessa djur men många av fotografierna är ruskigt dåliga. Jag kan fråga; - Vem är det där? Är det Elliot?  Näää, säger pappa tveksamt och sätter på sig glasögonen och vänder och vrider på albumet. Håller upp det i ljuset framför fönstret och svarar; - Jag tror nog det är Bobby men det är svårt att säga.

Djur med kolsvart päls tenderar liksom att bara bli en svart "sudd" utan konturer på fotografier. Det är svårt att få till kontrasterna. Alla deras säregna drag och deras egna utmärkande utseende försvinner någonstans. Någon som har något bra tips på hur man tar bra fotografier på sin svarta hund t ex?

Nedan, ett bra exempel med tre terriers. Från vänster;  Sealyhamterrier, Skotsk terrier samt en West Highlands White terrier. Trots dagsljus är det svårt att urskilja hur just denna skotte egentligen ser ut om ni förstår vad jag menar.

Lilla jag? Moi? Skulle jag? Menar ni allvar?

Ja, vadan denna rubrik och något förvirrade inledning på detta blogginlägg? Jo, det är si så här; Jag har blivit kontaktad av en journalist på en ganska välkänd tidning. De vill att jag ska skriva en artikel för deras tidning inom ett av de områden som jag brinner för. Mer kan jag inte säga. Kontakten har inte gått via denna blogg utan via ett helt annat forum. Jag är smått chockad och vacklar mellan "Åh, vad kul" till "Det här vill jag inte ställa upp på". Dålig självkänsla och taskigt självförtroende gör sig smärtsamt påmint därmed.

Har dryftat det hela med ett antal nära och kära och alla har tyckt att det hela är toppen men alla har också slängt ur sig "Du får väl ett arvode för artikeln?". Mailade en när och kär vän. Hennes kommentar "Se till att få betalt enligt gängse prislista för frilansare".

Tänk, mitt i denna omvälvande situation har jag inte för en sekund funderat på varken kronor eller ören. Visste knappt att jag faktiskt kunde få betalt. Naiv, blåögd eller bara dum i huvudet? Noop, jag prioriterar kanske lite annorlunda än många andra eller så är jag dålig på att se om mitt hus.

Jag börjar allvarligt fundera på hur det egentligen är ställt med undertecknad!? Har jag för mycket tid över? Har jag börjat - sakta men säkert - förvandlas till en tant? Och då menar jag en sådan där tant som står och spionerar på grannarna bakom gardinen, sätter upp lappar om ludd i tvättstugans torktumlare etc, etc. Så här är det; 

Korsord är lite av en passion för mig. Jag lärde mig att lösa korsord av min mormor som i sin tur lärde sig att lösa korsord av sin mamma redan som liten flicka på 20-talet. Mormor löste sen korsord hela livet och svåra skulle de vara, sådana jag själv inte klarar av, tex en viss morgontidning med deras söndagskryss. Mormor sörjde mycket när hon till slut fick ge upp korsorden. Sista två åren hon levde satt hon med både läsglasögon och förstoringsglas men den lilla, lilla texten i rutorna blev för knepig att läsa.

Som sagt var, jag löser korsord en liten stund varje dag. Det är förvånande ofta man upptäcker att korsordskonstruktören har stavat fel på något ord men för att kunna lösa hela krysset måste man blunda för felstavningen. AHA, tänker ni! Din självgode typ! Det är väl du som inte kan stava. Noop, menar jag på. I dessa fall kontrollerar jag alltid facit så fort denna publiceras i ett nästkommande nummer. Och då finns det felstavade ordet med som den rätta lösningen. Bedrövligt!

Men så för några veckor sedan skulle jag lösa ett korsord där korsordskonstruktören begått en dundertabbe. Ledtråden var "Tar hand om fötter". Jamen lätt tyckte jag då ordet började på PED, skulle ju därmed vara "pedikyrist". Lätt tills jag direkt upptäckte att ordet "pedikyrist" består av 10 bokstäver, det rätta svaret innehöll 11 bokstäver. Kliade mig i huvudet och löste de omkringliggande orden istället och då blev det rätta svaret avseende "Tar hand om fötter"; "pediatriker".

Och här hände något med mig. Satte mig vid datorn och författade ett mail till den aktuella tidningen och dess "korsordsansvarige" där jag skrev;

"Goddag!

Mitt namn är XXXXXX XXXXXXX. Med anledning av korsordet i nr 6/2009 vill jag påpeka att det som anses vara det rätta svaret avseende "Tar hand om fötter", dvs Pediatriker är fel. En pediatriker är en Barnläkare. Ordet vilket torde vara det som efterfrågas är Pedikyrist."

I nästkommande nummer gick tidningen ut med en ursäkt. Korsordsmakaren hade blandat ihop de två orden. Jag var dock inte den enda som reagerat. Många hade hört av sig. Men detta oroar mig. Vad händer med mig? Vad eller vem håller jag på att förvandlas till?

Utan att gå in för mycket på orsaken till min frånvaro så kan man lugnt konstatera att antingen landar man hårt, mjukt eller så landar man inte alls. Så är det!

Utöver det så har Bloggagratis ändrat allt! Ja, det har väl knappast förbigått någon. Jag sitter som ett fån och fattar ingenting. Jag som brukar kunna lägga in bilder där jag vill ha de i texten, kliar mig nu i huvudet och och väser fram väl valda ord framför datorn.

För att lugna mina spröda nerver släktforskar jag, löser korsord, tittar på gamla fotografier och dagdrömmer om små vita clowner. För att hålla livet igång städar jag, rensar ut, lagar mat och kämpar på i största allmänhet. Jag har t om anmält mig som frivillig till att indexera svenska kyrkoböcker från 1700-talet. Ingen ersättning i varken kronor eller ören men vad gör man inte för att hålla huvud och hjärta igång.

Nu blev det då en liten paus för att lugna nerverna och då passar jag på att njuta av bifogat foto. Bilden kommer från Örebro Stadsarkivs bildarkiv och deras hemsida och de godkänner privat publicering så länge man uppger dem som källa. Så då gör jag det. Det är en reklambild för en Damfrisering i Örebro anno 1938.  Njut av en fantastisk och så tidsenlig frisyr.

Bildkälla: Örebro stadsarkiv/Fotograf Fotoateljé Ebba Sundevall & Co

Mañana, mañana som man säger på spanska.     

Jag kommer tillbaka till bloggen och skrivandet imorgon.

Till dess får ni kika på en favorit.