Sitter här och  trodde jag skulle få fortsätta ha det bra och känna lite lugn och bara njuta av min ensamhet och mitt te. Älskad sambo har åkt till jobbet för några timmar framåt. Yngsta sonen är ute och "härjar" i skogen med några kompisar och äldsta sonen sitter på sitt rum med bästa kompisen och spelar X-box och av de märker man inget.

Men så sitter jag här och finner detta;  

På tillverkarens hemsida kan man läsa "

"Hot Dogs Kulkorv är korvbollar som kombinerar korvens smak med köttbullens form. De är fria från gluten, laktos, ägg, soja-, mjölk- och ärtprotein. Perfekta till pastan, i gratäng, på pizza, på grillspett, i grytan, i pytt, wrap, wok, soppa..."

Korvbollar? Hot dogs kulkorv? Nog för att de verkar lämpliga för födoallergiker men vad faaaan? Jag blir så in i norden less och rent ut sagt fly förbannad på sånt här. Om man nu tvunget vill köpa varmkorv (jag gör det själv ibland) så kan det väl inte vara så svårt att ta fram en skärbräda och kniv och skära upp lämpliga bitar till pizzan, grillspettet eller vad man nu ska ha de till. Detta är ytterligare ett sätt att lura barnfamiljer (det är de som köper ovanstående skräp). Vad barnfamiljerna inte tänker på är att dessa korvbullar med all säkerhet har ett MYCKET högre kilopris än den vanliga varmkorven.

Detta leder mig osökt in på den kost som vissa föräldrar väljer att servera sina barn.

Det lagas alltför mycket skräpmat till våra barn. Eller tillagas? Nu överdrev jag allt. Det är fryst färdigpizza, hamburgare och kebabtallrik från grillen, helfabrikat i form av köttbullar, pannbiffar och fiskpinnar. Enkelt och snabbt är mottot! Smak och näring kommer i andra hand. Det klagas på att barnfamiljer har det så illa ställt ekonomiskt. Ändå verkar det finnas outsinligt med klirr i kassan avseende skräp. För skräp är vad det är!

- Ja, men vi har inte tid", gnäller föräldern. - "Vi arbetar så mycket!"

Och tjänar pengar som ni lägger på skräp? På mat som inte duger som föda till varken er själva, men framförallt inte till växande barn. Mat som bara innehåller fett, konserveringsämnen och restprodukter.

Jag har haft så många personer omkring mig som i månader har tjatat om sin köksrenovering. Vid varenda kafferast på arbetet har man fått ta del av folks problem med bänklistor och fellevererat kakel. Ny spis, ny kyl och frys, ny fläkt, ny diskmaskin  och såklart en ny micro. Innan köket ens är färdigt är notan uppe på 50-100 000 riksdaler. Släng ut spish******t. Det enda ni behöver är en micro så ni kan värma upp de där frysta pirogerna eller vad ni nu fick med er hem till middagsmat.

Tack och lov är inte alla funtade på detta sätt. Jag har familjemedlemmar, vänner och andra närstående som är helt fantastiska när det kommer till matlagning. Det är köttgrytor och andra långkok, egna soppor, och eget matbröd. De flesta är klart duktigare än undertecknad som faktiskt inte lagar ALLT från grunden. Konservburkar bor det många i mitt skafferi. Men att köpa hem fyra frysta minipizzor när jag för samma pengar kan göra en köttgryta för 6-8 personer, ja, DET gör jag inte!

 

Ingrid

1 november 2009 16:55

Halleluja!!!!
Exakt vad jag också tycker.... Så otroligt mycket mat som serveras på köksborden idag är skräp, skräp, skräp... Även sånt som säljs under namn som låter hemlagat och traditionellt såsom pannbiff osv. innehåller så sjukt mycket tillsatser att det är skrämmande.
Jag sätter stor stolthet i att laga så mycket jag kan från grunden, det var så jag fick lära mig som barn.

http://igurt.bloggagratis.se

 

Helene

1 november 2009 17:13

Eller hur Ingrid!! Samma här även om jag också ibland lockas av färdigmat men om man gör storkok och fryser in så har man ju sin egna färdiglagade mat av värma om det nu kniper med tiden.

Har du sett bilden på dessa "korvar"? Hade problem med att få in den i inlägget. Ser det där gott ut? Ja, en fyraåring kanske tycker det men en fyraåring äter gärna Dillkött med potatis också om den inte känner till något annat.

 

Ingrid

1 november 2009 17:39

Ola och såg dessa läbbiga korvbollar senast vi handlade och konstaterade just att om vi hade varit i dagisåldern hade vi säkert tyckt att det såg smaskens ut men knappast nu...

Jag som är uppväxt på kalops, dillskött och fläskkarré kan intyga att barn äter det som serveras och klarar sig utmärkt utan helfabrikat!
(Besökte inte en McDonaldsrestaurang förrän i 14-årsåldern, dittvingad av skolan som tyckte det var ett bra alternativ till medförd matsäck på skolutflykter... Jag fattade inte grejen med McDonalds varken då eller nu.)

http://igurt.bloggagratis.se

 

Helene

1 november 2009 18:04

Barn äter det som serveras OCH tycker det är gott så länge vi föräldrar inte spänt studerar varje tugga de tar och tar för givet att de inte ska tycka något är gott. På mina barns dagis och skola undrade personalen när barnen var yngre hur jag hade lyckats lära de att äta broccoli och blomkål!? Lärt dem? Vad då lärt dem? Vi äter det hemma helt enkelt. De har ätit det sen de var små och kunde tugga själva.

 

Lisbeth

3 november 2009 12:49

Precis! Så nöjd jag blev av dessa insiktsfulla kommentarer och av inlägget.

Smaklig spis!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hinner inte med bloggen just nu. Vacklar ur sängen i ottan, fixar mig inför arbetsdagen, sticker hemifrån vid 06.45 *piiip*. Äntrar kontoret, arbetar hårt och intensivt men med ett leende på läpparna. Vacklar hem vid 5-snåret, äter, roar mig med dive...

Sköna söndag! Sambon är åter igen på kurs. Jag och yngsta sonen tog en promenad till affären. Jag lyssnade på musik via mobilen och tog några danssteg på vägen. Sonen låtsades som om han inte kände mig.    Skön och härlig har helgen verkligen va...

Jag är fullständigt galen i brittisk och Irländsk film och tänkte tipsa om 5 filmer  som jag tycker att man ska se. Först ut och på plats 5 är filmen "Withnail & I" från 1987 med Richard E Grant och Paul McGann i huvudrollerna som de två arbetsl...

Vilken vecka! Har drabbats av en inflammation i en ankel/vrist och har därför varit tvungen att plocka fram mina gamla kryck-käppar för att klara av att ta mig fram. Smärtan är olidlig och jag kan - trots käpparna - bara gå med små, små myrsteg. Det ...

Oj vad dagarna ramlar på. Bloggen hinns inte med och lite trötter är jag allt av allt nytt men lycklig, glad och nöjd. I mitt tidigare inlägg skrev jag om lilla M, en liten vovve som får följa med min arbetskamrat till jobbet ett par dagar i veckan. ...