Båda mina föräldrar är födda 1945 och tillhör tydligen den så kallade "Jätteproppen Orvar". Ett - enligt min mening - absolut gräsligt uttryck för en hel generation hårt arbetande människor. Båda mina föräldrar är också så kallade "Efterkrigsbarn", dvs de föddes efter Andra Världskrigets slut, mamma i Juli 1945 och pappa i Oktober 1945. Just 45:orna var den största barnkullen i mannaminne. Människor såg freden vara i antågande och vågade tro på en framtid igen. Resultat; Det producerades ett och annat barn i de svenska folkhemmen.

Min pappa är redan pensionär sedan ett antal år men mamma ska gå i pension om 7 månader, lagom till semestern och sin 65-årsdag. Häromdagen ringde mamma och berättade att hon nu varit uppe på personalavdelningen hos sin arbetsgivare och fyllt i alla papper inför den kommande pensioneringen. " - Vad bra, tyckte jag. Hur kändes det?" (Ömsint dotter som man är så undrar man ju såklart om det kändes vemodigt eller bara skönt). " - Det kändes bara bra, sa mamma, men jag tackade ja till att komma in och arbeta vid behov". Du gjorde vad?? frågade jag mycket häpet men också lite misstänksamt. Och då berättade mamma att på en av blanketterna fanns det en ruta att kryssa i om man godkänner att ens fd arbetsgivare ringer en och frågar om man har möjlighet att komma in och jobba några timmar eller en dag vid sjukdom och liknande. Det här tyckte mamma var såååå bra. Få komma tillbaka lite då och då, träffa folk, hålla igång etc.

Och här brast det för mig (skäms ohyggligt nu).

Jag: - Men vad är det med er 40-talister? Ni är verkligen JÄTTEPROPPEN ORVAR! Kan ni inte bli pensionärer som alla andra generationer?

Mamma: - Vad menar du?

Jag: - Ja, börja en kurs i akvarellmålning, träffa barnbarnen och gå på teater. Inte fortsätta arbeta. I tjugo år har min generation väntat på era jobb men ni fortsätter att hänga er kvar. Du och pappa har ju pratat om att eventuellt flytta till Gotland. Har ni skippat de planerna nu?

Mamma: - Ja, men jag ska nog ta de planerna i beaktning igen. Om inte annat behöver jag då inte träffa min ohyffsade dotter så ofta.

*klick* Telefonen i örat. Men rätt åt mig. Jag har bett mamma om ursäkt. Det var verkligen inte trevligt av mig. Förlåt igen lilla mamma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hinner inte med bloggen just nu. Vacklar ur sängen i ottan, fixar mig inför arbetsdagen, sticker hemifrån vid 06.45 *piiip*. Äntrar kontoret, arbetar hårt och intensivt men med ett leende på läpparna. Vacklar hem vid 5-snåret, äter, roar mig med dive...

Sköna söndag! Sambon är åter igen på kurs. Jag och yngsta sonen tog en promenad till affären. Jag lyssnade på musik via mobilen och tog några danssteg på vägen. Sonen låtsades som om han inte kände mig.    Skön och härlig har helgen verkligen va...

Jag är fullständigt galen i brittisk och Irländsk film och tänkte tipsa om 5 filmer  som jag tycker att man ska se. Först ut och på plats 5 är filmen "Withnail & I" från 1987 med Richard E Grant och Paul McGann i huvudrollerna som de två arbetsl...

Vilken vecka! Har drabbats av en inflammation i en ankel/vrist och har därför varit tvungen att plocka fram mina gamla kryck-käppar för att klara av att ta mig fram. Smärtan är olidlig och jag kan - trots käpparna - bara gå med små, små myrsteg. Det ...

Oj vad dagarna ramlar på. Bloggen hinns inte med och lite trötter är jag allt av allt nytt men lycklig, glad och nöjd. I mitt tidigare inlägg skrev jag om lilla M, en liten vovve som får följa med min arbetskamrat till jobbet ett par dagar i veckan. ...