Eller; "Ingen rädder för vargen här". Ja, inte den här söta lilla trollungen inte.

Ni vet kanske hur det känns att inneha en kunskap som aldrig kommer till användning, du får aldrig chansen att glänsa lite. Jag innehar en sådan kunskap. Jag kan uttala och stava till det som anses vara det engelska spåkets längsta ord. Mark tror dock att något annat ord tagit över nu. Som om de inte hade tillräckligt med ord redan!!

Nåväl ordet är Antidisestablishmentarianism. Ordet beskriver kort och gott den process och det slutliga resultatet då man separarerade den engelska kyrkan från staten.

Jag har faktiskt lagt ner lite tid på att lära mig att dels uttala det korrekt, dels stava till det (17 konsonanter och 11 vokaler). Men aldrig att det kommer upp i något samtal de gånger jag pratar med engelskspråkiga vänner och familj. Inte en chans att få glänsa lite. Men i en blogg kan man ju skriva i stort sett vad som helst så länge man inte sysslar med uppvigling, ärekränkning, hets mot folkgrupp eller andra kriminella gärningar.

Så äntligen;

What is your standpoint regarding the antidisestablishmentarianism?

Jag kan stundtals avundas min sambos skolgång i England. I Warwick där Mark växte upp ligger Englands och också världens äldsta "Grammer school", Warwick school. Warwick school är vad vi skulle kalla en privatskola med internatelever. Skolan tar dock även emot dagelever vilket min sambo var då han ju bodde i staden. Man börjar på skolan vid 8-10 årsåldern och lämnar den vid 18-årsåldern.

Skolan grundades för mer än 1000 år sedan av King Edward the Confessor. Dagens skolbyggnad är dock från 1870-talet. Se foton nedan. Skolan tar endast emot pojkar (en motsvarighet för flickor finns dock i grannskapet) och årsavgiften motsvarar ca en normal årsinkomst *hua*. Min sambos mamma hade dock inte de ekonomiska resurserna, ensamstående med 4 barn, men min sambo ansågs vara ett mycket begåvat barn och tilldelades årligen ett stipendium som betalade hans skolgång. *stolt*

Marks 8 år äldre bror Ian hade även han fått samma stipendium och gick sitt sista år på skolan när min sambo, 10 år gammal började där. Året var 1972.

Min sambo blev dock skickad till rektorn redan första dagen på skolan. Och det pga sin bror Ian som tydligen var "a bit of a handfull" och en lite småstökig elev. Dock extremt intelligent. Det var första dagen och upprop för alla nya elever. När läraren ropade upp Mark, hejdade han sig, drog ner glasögon på näsan och synade Mark. Han upprepade Marks efternamn och sa; "Are you the brother of Ian?". Ja, det var ju Mark tvungen att medge.

Jaha, tyckte läraren, "You might as well go and see the Headmaster immediately". Stackars Mark, 10 år gammal, lommade nervöst iväg till rektorsexpeditionen där rektorn lugnt men bestämt förklarade för Mark att någon upprepning av hans bror Ians beteende ville de inte veta av. Så ska en slipsten dras tycker jag!

Men varför avundas jag då Mark för att han var elev på den här skolan? Är det inte lite snobbigt med en Engelsk privatskola, få förundrade? Ja, kanske. Nej, det jag avundas är den kvalité på utbilning som ges och lärarnas passion för sitt yrke. De lärare som anställs på den här typen av skolor går inte i pension vid 65, de flesta forsätter att arbeta långt upp i 70-årsåldern. Som jag nämnde så är lärandet en passion och en livsstil för dem. Rektorn på Marks skola var född 1898 och var därmed en bit över 70 år när Mark började där. För en 10 år sedan satt Mark och tittade på skolans hemsida och läste förteckningen över lärare och utropade saker såsom "Oh my god, is he still there? He was old already then". Jag önskar jag hade haft lärare som inte tyckte att jobbet var pest och med all tydlighet visade det.

Lite foton; Skolbyggnaden (gräset fick ej beträdas!!) samt Headmaster A.H.B Bishop i sin arbetskostym. Därefter två av lärarna; F.J Dight, Matematik samt R.W Long, Engelsk litteratur.

Jag borde skaffa mig en tröja tryckt med rubricerad mening. Jag är fullständigt galen i husmanskost och det ska vara hemlagat. Både mamma och pappa är duktiga på matlagning och mormor och farmor delade mer än gärna med sig av sina matlagningskunskaper. Allt skulle vara hemlagat och det gjorde inget om det tog tid. Nu var ju min mormor och farmor hemmafruar som det hette på deras tid men jag har upptäckt att med planering så är det inte så tidskrävande. Jag försöker leva efter min farmors devis; Hon brukade fnysa föraktfullt åt konservburkar och säga "konservburkarna sparar jag till krigstider".

Finns det något godare än tex

• Fläskkorv med hemmagjord rotmos
• Dillkött
• Järpar med gräddsås
• Kokt oxbringa med pepparotssås
• Köttfärslimpa
• Kokt höna med currysås (går lika bra med kyckling)
• Stekt fläsk med löksås
• Torsk med äggsås
• Kalops med potatis och rödbetor
• Saffranspannkaka (recept från min gotländska mormor)
• Gravad lax med dillstuvad potatis
  
• Hemmagjord ärtsoppa

Det var just hemmagjord ärtsoppa med rimmat fläsk som serverades idag. Hett tips till alla som brukar vara fattiga i januari. Ett paket ärtor kostar ingenting och är man riktigt fattig går det att skippa fläsket.

Något mer som hör till livets goda är böcker och all typ av litteratur.

Igår kväll hamnade sambon och jag i en diskussion om den store, dvs William Shakespeare. Sambon hyser en viss fascination för Shakespeare och i bokhyllan står ett antal böcker om densamme. Förvisso är sambon född och uppvuxen i Warwick, England, en systerstad till Shakespears födelsestad Stratford-upon-Avon, ett område som i allmän mun kallas "The Shakespeare land", men det är inte däri hans intresse för honom ligger. Nej, fascinationen ligger i det faktum hur lite man faktiskt vet om "den store" och hans liv och det var där vår diskussion började.

Efter en stund reste sig sambon och sa; "Jag har en bok om hans liv som jag tycker du ska läsa". Hjälp, tänkte jag. Nu läser jag gärna böcker på engelska men jag såg framför mig en faktaspäckad tegelsten skriven på en extrem litterär engelska. Döm om min förvåning när sambon kom tillbaka och överlämnade en liten tunn bok på inte mer än 196 sidor plus ett antal sidor med referenser och källhänvisningar. Boken heter kort och gott "Shakespeare", författare Bill Bryson.

"Vad är det här?" Jag tittade på sambon med stor förvåning. "Well, svarade sambon, that is just about what we really know about Shakespeare".

Det här kan bli intressant tänkte jag och drog mig tillbaka till sovrummet. Tre timmar senare la jag ifrån mig boken, så lång tid tog det att läsa ut den. Den var skriven på en väldigt lätt engelska och uppbyggd på ett lärorikt och pedagogiskt vis. Boken redovisar de fakta som finns runt Shakespeare och den ger information om varför vi vet så lite om honom. Faktum är att räknat på våra 10 fingrar, så är det ungefär det antal fakta man med hjälp av skriftliga källor, kan sammanfatta Shakespears liv med och inte ens med hjälp av de kan vi vara helt säkra.

Jag ska lyfta ett exempel ur boken;

Hans efternamn. Ingen vet med all säkerhet hur hans efternamn uttalades eller hur det stavades. När Shakespeare föddes 1564 var inte det engelska språket statiskt, det fans inga regler för hur ett ord eller ett namn skulle stavas utan man stavade som det lät. Ett ord som uttalades på ett sätt i Stratford, uttalades på ett annat sätt i London vilket genererade ännu fler stavningssätt av ett och samma ord. Människor då stavade inte ens sitt egen namn lika från gång till gång. Man har funnit totalt 11 dokument vilka alla är undertecknade av Shakespeare, ingen stavning är den andra lik, tex Shakespe´, Shaksper´, Shakspere´, Shakspeare. Noterbart är att inte en enda gång stavas namnet såsom det görs idag. Och för att krångla till det lite extra visar språklig forskning att Shakespeare troligen uttalades sitt namn med ett kort "a" som i "Shack". Pröva att säga "Shacksper". Inte alls lika romantiskt som Shakespeare.

Boken är kapitelvis uppdelat efter olika tidsperioder i Shakespeares liv där ett kapitel redovisar för "the lost years", dvs de åtta år då man inte alls vet var han befann sig. Vad som gjorde boken så läsvärd är att den fokuserar på varför det saknas skriftliga källor om Shakespeare istället för att fokusera på de få källor som finns. Detta ger en mycket god inblick i 1500-talets England och en rejäl historialektion på köpet. So, read the book!

PS! Ni vet målningen som föreställer Shakespeare. Ingen kan med säkerhet säga att det verkligen är "den store" som är avpoträtterad.....!

Nedan; Huset där William Shakespeare föddes? Vem vet?

Jag hade tidigare en separat blogg där jag skrev om mer generella ting såsom händelser ur mitt liv och leverne. Den bloggen är nu, pga diverse orsaker, ett minne blott.

Ibland behöver man dock dyfta annat än hundar och skriver man om hundar så finns det så många andra spännande raser också med otroliga foton, kuriosa och tidsdokument att dela med sig av. Så vad göra?

Jag tror Varghundsbloggen har ett litet utrymme inom kategorierna "övrigt och annat". Men då är frågan; vad ska bli bloggens nya titel? Kom gärna med förslag. Jag kommer nog skriva en hel del om livets goda med utgångspunkt Sverige, Storbritannien, hundar och mat. 

I övrigt har jag börjat läsa Mia Skäringers blogg. Förutom att Mia är en duktig skådespelerska och verkar vara en intelligent tjej så är hon och hennes familj lyckliga ägare till en Varghundstik vid namn Lilja. Mia skriver så vackert om Lilja på sin blogg, kallar henne för deras "Lyckodrake" och "Sagoväsen". En så passande beskrivning på en vargis.

Bara för att jag tycker så mycket om Lisbeth på skottebloggen och hennes dotter Ingrid som är stolt ägare till en liten skotte, så måste jag bara få bjuda på denna video.

Nu stundar sommar-OS. Jag kommer som alltid sitta klistrad framför TV'n. Ställa klockan på ringning för att inte missa det viktigaste, ffa inte friidrottsgrenarna som den gamla friidrottare jag är.

Här kommer ett hett tips till alla som blivit Varghundsägare sedan förra OS (saxat från Svenska Irländsk Varghund klubbens hemsida).

Skaffa video så du kan spela in OS-finalen på 100 meter. Det är nämligen just då han reser sig, skymmer hela TV:n, gapas på och med stor värdighet och nedlåtande blick så småningom lägger sig igen. (På exakt samma tid som världsrekordet på 100m).