Jag undrar hur jag kommer att bli som gammal dam - eller tant om ni hellre föredrar det? Kommer jag att bli som min mormor och farmor som alltid hade tusen järn i elden och knappt satt ner en minut. Eller kommer jag bli mer av den "softa" typen såsom morfar eller farfar? Morfar som lugnade ner sig betydligt efter det han gick i pension och kunde sitta en hel dag nere i sin segelbåt och dricka kaffe och lyssna på radion. Med sig hade han alltid sina hundar som han satt och pratade med tills mormor ylade att middagen var färdig. Eller kommer jag kanske bli som farfar som också njöt av sin pension och som man alltid på sommaren fann ute på deras landställe, liggandes på knä i rabatterna och pysslade med sina älskade blommor till dess att farmor, även hon, ylade att middagen var färdig.

Vem vet, jag kanske blir som Dame Barbara Cartland,

den engelska författarinnan

som under sin livstid gav ut

över 700 böcker, majoriteten

på temat kärlek och romantik. Under 70-talet snittade hon med 25 böcker per år. Läste någonstans att hon låg på sin divan med morgonrock och tofflor, ätandes chokladpraliner och dikterade böckerna för sin sekreterare. En och annan chokladpralin fick nog vovvarna också.

Eller kanske jag blir som min härliga granne, en änka sen många år tillbaka. Hon är 87 år gammal, kör fortfarande bil, arbetar aktivt på volontär basis med insamlingar av kläder, leksaker, skrivböcker, pennor etc, etc till ett barnhem i Lettland. För tre år sedan skaffade hon sig en tatuering i form av en fjäril på ena axel för att, citat; "Jag har alltid velat ha en men det har aldrig blivit av". En underbar tant.

En sak är säker ialla fall och det är att jag kommer att ha en liten hund på min ålders höst. Jag ska bli som morfar som satt och pratade med sina två cockerspaniels och matade de med leverpastej, ostskivor och kanelbulle så fort mormor vände ryggen till. En annan sak som är helt säkert är att jag ska ha ett rum i mitt hem som är bara, bara, bara mitt. Efter att ha fått dela rum med min syster under hela min uppväxt och nu som vuxen får komprimissa med sambon vad gäller inredning, vilket TV-program vi ska titta på, tjafsa om tända sänglampor när den ena vill läsa och den andra vill sova etc, etc, så ska jag banne mig ha ett helt eget rum när jag blir gammal.

Där ska jag ha en himmelsäng i mörkt trä med ett vackert överkast och hundratals små kuddar, ett  litet skrivbord vid fönstret med utsikt över trädgården (fast det går bra med utsikt över en äng eller ett hav också). Gamla fotografier på väggarna och massor av stearinljus och minnessaker.

Jag ska ha mörka inbyggda bokhyllor med alla mina böcker, ett litet bord där jag intar "a nice cup of tea" och så en öppen spis så jag är varm och min lilla hund är varm (jag avskyr att frysa). Och så ska jag - trots svenskarnas hat till dylikt - ha en creamfärgad tjock, tjock heltäckningsmatta på golvet á la "the english way". Jag struntar i om det anses ohygeniskt. När jag blir gammal ska jag ha varma fötter och det ska min lilla hund också ha.

De sista dagarna har jag vaknat varje morgon med en skrällande huvudvärk och i morse var det katastrofvarning på värken. Det är först nu som jag börjar bli människa igen och det, efter att ha fått i mig en balja te och två rostade med Lemon Curd på. Jag älskar te och jag älskar lemon curd och detta trots att det brukar vara det jag äter när jag är sjuk, vilket i sin tur borde innebära att det skulle kunna vara starkt förknippat med sjukdom och elände. Men icke sa nicke. English Breakfast tea and Robertson's Lemon curd on toast är mitt livselixir i alla sammanhang; frisk, sjuk, halvdöd, pigg, nere, glad, ledsen, arg eller helt vanlig. Spelar ingen roll.

"There is always time for a nice cup of tea and some toast".

Om någon undrar över presentationsbilden så kan jag berätta att jag är barnbarns barnbarns barn till damen ifråga. Hennes namn var Christina Margareta Charlotta Wallis och hon var min farmors morfars mor.

Christina föddes i Stockholm 1809 och tillhörde den sk Skeppsbroadeln; rika köpmän och borgare med familjer i Stockholm runt 1700-talets slut, 1800-talets början.  

Christinas gifte sig med en Överstelöjtnant Adolph Elliot och tillsammans fick de 6 barn, 3 söner och tre döttrar. Den yngsta sonen Axel Jacob Elliot, född 1836, gifte sig i sin tur med en Friherrinna Sophia Carolina Raab och fick 5 barn varav dottern Honorine Louise Aurora, född 1877 blev mor till min farmor.  

När Honorine var blott 17 år gammal träffade hon den 14 år äldre Handelsresande Nils Jansson från Fränninge i Skåne. Nils var en "self-made man", kom från ganska knapra förhållanden men hade genom hårt arbete grävt sig upp ur den skånska myllan. Honorine hade bestämt sig. Det var Nils eller ingen alls. Honorines föräldrar var nog lite tveksamma och satte upp vissa krav för att de tu skulle få ingå äktenskap. Nils skulle låta bygga ett hus till sig själv och Honorine, gärna ett sommarresidence också samt starta en affärsrörelse.

Honorine fick som hon ville och 1895 stod bröllopet i Klara kyrka i Stockholm. Honorine var då 18 år och Nils 32 år. Honorine och Nils fick 4 barn varav det tredje, född 1904 var min farmor. Äktenskapet var mycket lyckligt men tyvärr avled Nils alldeles för tidigt (1924) i en ålder av 61 år vilket gjorde att Honorine levde som änka i 40 år innan hon gick bort 1964, nästan 87 år gammal. 

Och här sitter lilla jag nu. Nästa år är det 200 år sedan Christina Wallis föddes, min farmors morfars mor. Tanken svindlar. 

Jag måste erkänna att jag finner det lite underhållande och festligt att den engelske skådespelaren Hugh Laurie numera har blivit något av en sexsymbol i USA. Hugh Laurie spelar ju som bekant den något buffliga, griniga och skäggstubbsprydde läkaren Dr. House i den amerikanska sjukhusserien "House".

Jag, som så många andra svenskar, känner ju honom kanske bäst som Bertie Wooster i "Jeeves och Wooster", från diverse roller i "Blackadder" och likaså tillsammans med Stephen Fry i åtskilliga sketcher i serien "A bit of Fry and Laurie" och sexsymbol är väl inte direkt det man tänker på i de sammanhangen.

Så jag undrar; Är det hans bufflighet i rollen som Dr. House eller är det skäggstubben som plötsligt får miljontals kvinnor att slå sig ner framför TV'n en gång i veckan?

Själv föredrar jag honom så här - självklart tillsammans med Stephen Fry - i en absolut underbar sketch om det engelska språket.

Ja, nu har ni fått ett boktips av mig, se nedanstående inlägg om "Alice i Underlandet". Nu skulle jag behöva ett boktips av er. Jag köper alltid böcker i julklapp till Mark vilket är enormt uppskattat då den människan fullkomligen slukar böcker. Och även om han inte är en snobb utan läser allt så tycker han att ganska mycket av det som skrivs numera är skräp. Alltså måste det till lite extra tankearbete och dessutom tycker jag personligen att en julklapp ska vara genomtänkt, något som mottagaren inte har tänkt på att köpa själv. 

Problemet med en person som slukar böcker är ju att han har läst allt. Nu finns det inga fler P.G Woodhouse att köpa, alla biografier om hans stora idol Neil Young har han redan läst, William Shakespeare's liv kan han på sina 10 fingrar, alla klassiker har lästs mer än en gång. Något från "pocket-toppen" känns inte aktuellt och de böckerna köper han i vilket fall som helst oftast själv i väntan på bussen hem från jobbet.

Jag har hyffsad koll på vad som står i bokhyllan och även en någolunda koll på de böcker som numera, pga utrymmesskäl, bor i källaren. Jag har tyvärr ingen vidare koll på böcker Mark har läst men inte äger. Turligt nog läser han gärna samma bok mer än en gång men som sagt var, en julklapp ska ju helst vara en överraskning alternativt något väldigt speciellt. 

Böckerna måste också vara skrivna på engelska eller översatta till engelska men det brukar inte vara något problem.

Jag har funnit två böcker men vill hitta en till. Jag brukar försöka köpa böcker i tre olika genre.

"Redemption song. The definitive biography of Joe Strummer". Efter Neil Young ligger det Brittiska bandet "The Clash" som god två av Marks absoluta favoritartister/band. Biografin om den numera avlidna sångaren i The Clash - Joe Strummer - tror jag han kommer att uppskatta.

"Watership Down" eller "Den långa flykten" som den heter på svenska, författare Richards Adams, är jag ganska så säker på att Mark har läst men jag är dock 100% säker på att han inte äger den och en sån här klassiker måste man bara ha i bokhyllan. 

Så var det den tredje boken då och jag är helt slut på ideér. Har googlat, spanat i bokhyllan, googlat igen men jag kan verkligen inte komma på någon mer boktitel så tips tages tacksamt emot. 

Jag har bestämt mig för att läsa några av de klassiska verken på dess originalspråk (under förutsättning att de är skrivna på engelska förstås).

 Först ut blev "Alice in Wonderland" av Lewis Caroll. Oj, vilken upplevelse.

Så mycket av ordspelet, logiken, magiken och fantasin som gått förlorad i den svenska översättningen.

Nästa på tur står följande böcker;

Robinson Crusoe av Daniel Defoe

Gullivers resor av Jonathan Swift

Oliver Twist av Charles Dickens

Ska bli spännande att se om jag får samma AHA-upplevelse av dessa.

Jag älskar Antikvariat. Där kan man verkligen finna böcker som inte går att få tag i någon annanstans, för att inte tala om priset. I Stockholm vimlar det av små och stora Antikvariat. Många av de har bara öppet vissa dagar i veckan, en del av de har tom bara öppet några timmar dessa dagar. De flesta av de erbjuder dock "öppet efter överrenskommelse" (gammaldags charm) eller har en webbutik (moderna samhället).

Det är på sätt och vis synd att begagnade böcker inte värderas högre än de gör. Efterlevande till avlidna anhöriga tar gärna hand om silvret i dödsboet medans böckerna åker i konteinern. De flesta verkar inte tycka det är värt att lämna in böckerna för en värdering eller sälja de till ett antikvariat. Och hur är det med värdet på en begagnad bok egentligen? Värdet på en bok kan skilja mycket beroende på skicket på boken, antal upplagor och vilken upplaga det rör sig om. Om boken är ett sk samlarobjekt eller intressant för köpare av andra orsaker. 

Så här säger Torgny Schunnesson från Antikrundan; "Jag avråder från att betrakta böcker som en ekonomisk investering. Det finns självklart böcker som har och alltid kommer att ha ett högt ekonomiskt värde, i synnerhet om de är i bra kondition. Men de flesta av de mest värdefulla böckerna, oavsett när de är tryckta, är redan högt värderade. Och böcker är i ännu högre grad än aktier till slut bara papper. De flesta har säkert utvecklingen för högt värderade aktier i gott minne. Alltså, investera dina känslor i böcker i stället".

Så det har jag gjort idag. Köpt en ny bok för att jag ville ha den. Att priset var ynka 65 kronor gör att det kittlar extra skönt i kistan, det medger jag förvisso, men framförallt ser jag fram emot att få läsa boken.

Personligt - utgiven 1990, en biografi om Barbro Alving (1909-1987).  En på intet sätt gammal bok men den är baserad på dagböcker och brev från 1936 - 1939. En bok jag länge velat läsa. 

Skrivet om Barbro Alving:

"Barbro Alving, eller Bang som var hennes signatur, född 12 januari 1909 i Uppsala, död 22 januari 1987, var journalist på bland annat Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter. I många år skrev hon också kolumner i Vecko-Journalen under signaturen Käringen mot strömmen. Dessa kåserier gavs ut i bokform under ett antal år på 1940-, 50-, 60- och 70-talen.

Bang började sin journalistiska bana på Stockholms Dagblad 1928.  Hon var redaktionssekreterare på Idun 1928–1931 och därefter journalist på Dagens Nyheter 1934–1959. Bang rapporterade från OS i Berlin 1936. Bang gjorde reportage från fronten i spanska inbördeskriget och i finska vinterkriget 1939. Hon rapporterade från Norge våren 1940 och Ungern vid revolten 1956. Hon gjorde också reportageresor i USA, Vietnam, Afrika och på olika platser i Fjärran östern, och utvecklade därvid med åren ett betydligt mer kritiskt synsätt.

Hon blev tidigt pacifist och deltog på 1950-talet aktivt i kampen mot att Sverige skulle skaffa sig kärnvapen och konverterade till katolicismen. Hon offrade sin anställning för sin övertygelse. Bang var känd för sitt civilkurage och sin sällsynt träffsäkra penna.

Hon vägrade att delta i civilförsvaret och tillbringade en månad i fängelse för detta, vilket hon skrev om i boken Dagbok från Långholmen (1956)."

Det ter sig som om Stora Stockholm snarare blev Lilla Stockholm i år. En slutsats som är svår att dra när man, som jag, följer arrangemanget och dess resultat via SSK's hemsida. En närmare rescension finns att läsa i Lisbeths blogg.

Ingen placering för Vargisarna i BIG och därmed ingen finalplats men Varghundsbloggen ber dock att få gratulera kennel Scintillas som tog hem storslam i Rasbedömningen med både BIR och BIM.

BIR - CACIB INTUCH NORDUCH NORDV-07 Scintillas Fancy Flame

BIM - Cert, CACIB SV-08 Scintillas Christmas Boy