Julafton kom och gick såsom den alltid gör. Juldagen är lugnare och en dag för reflektioner. Idag tänker jag på den stora diktaren Dan Andersson.

Daniel "Dan" Andersson föddes den 6 april 1888 i byn Skattlösberg, Grangärde socken i Dalarna. Hans far var småskolläraren Adolf Andersson och hans mor var Augusta Scherp. Augusta var f.d lärarinna. På den tiden var dock lärarinneyrket endast förbehållet ogifta kvinnor. I samma stund en kvinnlig lärare valde att ingå äktenskap, upphörde hennes anställning.

Nedan; Dan Anderssons barndomshem 

Familjen hade det svårt att försörja sig. Man blev inte rik som småskolllärare i slutet på 1800-talet, början på 1900-talet och Dans föräldrar började titta på möjligheterna att, som så många andra, söka sin lycka i Amerika. Dan Andersson skickades som fjortonåring till Amerika, året var 1902, för att se om det fanns möjligheter för föräldrarna att ansluta. I ett brev från USA skrev han dock att det inte fanns bättre möjligheter för familjen där än i Sverige, varpå fadern bad Dan att återvända till hemmet.

Trots sin enkla bakgrund hade Dan möjlighet att studera vidare genom att kombinera studier med att arbeta som bla skogsarbetare och Folkskollärare. 1914-1915 läste han vid Brunnsviks folkhögskola. Det var dock diktare Dan ville bli. Det här var på den tiden dikter inte  betalade för sig vilket med all tydlighet visade sig efter att Dan 1918 gift sig och blivit far. Samma år, skriver Dan en av de vackraste dikter jag någonsin läst. Det är en hyllningsdikt till sin egen far, Skolläraren Adolf Andersson:

Till min far (Dan Andersson, 1918)

Så skön är väl ej glansen av stjärnor över byn,
ej månens över grönskande dalar,
som ljuset i dina ögon under gråa gamla bryn —
två kronljus från paradisets salar.

Jag hälsar dig med sång och dina glesa hår:
du segrat över hundra onda öden.
Mig tycks att din kamp för de små i många år
var som ett helgons mot djävulen och döden.

Som i salighet klarnad var din panna mången gång
när du gett oss alla bröd och såg oss nöjda.
När böjd av värk du stupat kull, ditt hjärta blev en sång
som lyfte dig mot himlen med händer höjda.

Att jag är av ditt blod, åh, jag grips av ångest fatt!
Hur skall jag blott mitt arv ej förspilla!
Jag sjunger till fiol i din stjärneglesa natt
för mitt hjärta, som aldrig kan bli stilla.

En dag, en sällsam dag, o far, man bort dig bär
genom furuskogens allvarsamma salar.
Låt mig stå upp och fjärran gå. När du ej mera är,
vad rör mig alla grönskande dalar?

Dan fick aldrig möjligheten att visa sin far, skolläraren Adolf Andersson, att han ej förspillde sitt arv. Två år senare, 1920, är det Dan Andersson man bär bort. Inte genom furuskogen utan i de gamla Klarakvarteren i Stockholm. Dan är i Stockholm för att söka arbete på tidningen Social-Demokraten. Dan har en familj att försörja. Han bor på rum nummer 11 på Hotell Hellman. Hotellpersonalen hade rökt med cyanväte mot vägglössen och inte vädrat enligt föreskrifterna. Klockan 3 på eftermiddagen den 16 september 1920 hittades Dan Andersson död i hotellsängen.

En riktigt rofylld Jul tillönskas alla läsare. Se nödig tomte via länken. Klicka på paketen.http://www.arkikon.no/julekort08.htm  

Julafton närmar sig och hysterin har nått sin kulmen. Älskade lilla mamma ringde i morse från ett av de kommunala färdmedlen i Stockholm och bannade mig för att jag - som tidigare utlovat - inte hade ringt i helgen och meddelat vad barnen önskar sig i julklapp. Mor min är ledig idag och hade gett sig ut för att avverka julklappsinköpen till sina 10 barnbarn.

Jag var nyvaken och satt på toaletten!! Ja, jag vet men vi är ganska så öppna i vår familj och vad ska man annars med en trådlös telefon till? Nåväl, blev lite småstressad och ylade på pojkarna att genast komma med sina önskelistor (till toaletten, ja). Önskelistorna innehåller ting som tex:

• Gears of War "General RAAM" vs LT-kim action figure
• Locust sniper Action Figure
• Call of Duty 5
• Guitar Hero World on tour

Att försöka förklara för min söta mamma vad ovanstående ting äro, det är som att försöka lära blogginnehavaren gammelgrekiska på en eftermiddag. Missförstå mig rätt, min mor är en fullt normalbegåvad människa men det finns gränser för vad mitt tålamod och mammas nerver klarar av. Kom dock på några saker jag vet killarna skulle bli glada för och som mamma kan hitta i affärerna utan bistånd av en sönderstressad expedit eller en grinig dotter via telefonen.

Själv har jag inte ens prickat av hälften på måste-listan. Julklappen som ska skickas norrut är uthämtad men inte inslagen och sen ska den ju skickas också. Vojne, vojne! Ser ut som om det blir en mellandagsklapp istället men det är ju tanken som räknas. Varje gång jag hamnar i såna här situationer där tidschemat spricker halvvägs så säger Mark;

"Proper Prior Planning Prevents Poor Performance". Jag hatar det uttrycket lika mycket som jag hatar "I told you so".

Nej, jag längtar till Juldagen. Jag föredrar Juldagen framför Julafton. Då kan man äntligen pusta ut, halvligga i soffan och knäcka nötter, skala mandariner och titta på TV. Har man riktigt tur visas någon evighetslång klassiker som tex "Lawrence of Arabia" (Peter O'Toole med sina vackra irländska blå ögon) eller "Doctor Zjivago" med Omar Sharif. Även Omar Sharif har för övrigt en roll i Lawrence of Arabia.

Nej, tillbaka till köket och dess måsten. Någon måste ha använt köksgolvet som skärbräda till frukostbrödet i morse. Vete katten varför det annars skulle knastra under fotsulorna.

Peter O'Toole och Omar Sharif anno 1962 i Lawrence av Arabien

Julens första katastrof har inträffat. Jag brukar alltid köpa julskinka som jag kokar själv och därefter griljerar i ugnen. Dopp-i-grytan är nämligen en absolut nödvändighet på mitt julbord och de där färdigkokta julskinkorna med något geleaktigt i vakumförpackningen som man tydligen ska spä ut med vatten för att få något som liknar skinkspad/dopp-i-grytan, de ger jag inte mycket för.

Nåväl, sambon åkte iväg för att handla julmat medans jag i ett tröstlöst försök gav mig i kast med att omvandla vårt hem till något som med en stor portion fantasi skulle kunna föra tankarna till NK's julskyltning. Jag lyckas sällan och idag var inget undantag.

Sambon återvände till hemmet förvånansvärd pigg och på gott humör trots de timmar han blivit förpassad från hemmet och utskickad till en krigszon. Med sig hem hade han skinkan som han stolt förevisade mig; "Titta, jag har köpt färdigkokt skinka och det står även att den är lättrökt". 

Jag kände hur det snurrade till i huvudet och det flimrade för ögonen. I tretton år har Mark bott i Sverige, i tretton år har jag lärt honom allt jag kan vad gäller svenska högtider och dess kulinariska måsten, vilket iofs går ganska fort att lära ut då vi ju mest äter sill och potatis oavsett högtid. Ändock, var någonstans hade min undervisning brustit? Hade jag inte varit tillräckligt tydlig när jag förklarade transportsträckan mellan den hemmalagade julskinkan och dess biprodukt, dvs det som blir dopp-i-grytan!? Och Lättrökt??? Vem har någonsin hört talas om rökt julskinka?

Oh God mighty in heaven, this is going to be a Christmas to remember.

Till vardags kallas Ch. Efbe's Hidalgo at Goodspice för Charmin. Så här sa hans ägare/handler Mrs. Good om Charmin efter Westminister 2008 (källa USA Today);

"In truth, Charmin, whose official name is Ch. Efbe's Hidalgo at Goodspice, is better suited to be a house pet. "He plays with all our other dogs (including his best friend, Babs, a Parson Russell terrier who also competed at Westminster) and gets dirty — a lot," Good says. Given Sealyhams are clowns, Good says a more appropriate name would be Sillyhams.

Charmin is completely smitten with Good and is never more than a foot away. "I'm his person," she says. In their hotel room in New York City, he sleeps on her bed. At home, since the bed is too high, he sleeps on the floor where Good steps down. Or he sleeps next to the toilet, appropriately enough. "He's figured out that's the first place I go after I get up," she says.

In the ring, Charmin is very discreet about his adoration for his person. "He's a cool dog," said Good, who has a wry sense of humor like her dog. "He doesn't overdo it with emotion, publicly."

However, when he finished making his final circle around the ring, he planted a few kisses on his favorite human. "When it was appropriate for a champion," Good said."

Kan man bli annat än totalcharmad av den beskrivningen? 

Lisbeth har en sådan fin bild på sin blogg idag med en Skotsk terrier och en Sealyhamterrier. Sealyhamterriern är för många en okänd ras och i Sverige registreras inte mer än 5-8 valpar per år. God reklam för rasen gör dock Mrs Margery Good och hennes CACH USCH AM. AND CAN. CH. Efbe's Hidalgo At Goodspice vilka tog hem BIS'et på WDS 2008.

Så här säger den generella beskrivningen av rasen:

"Sealyhamen är en mycket älskvärd liten hund. Den kommer ursprungligen från Wales där den avlades fram för att kunna gå ner i gryt och ta grävlingar men numer används den enbart som sällskapshund. Tyvärr har folk inte riktigt upptäckt denna lilla charmiga terrier. Det föds endast ett fåtal hundar per år. Den brukar kallas för terriernas lilla clown för att den har sinne för humor. Sealyhamen är mycket vänlig, tillgiven och lekfull. Den är också lätt-lärd, det går alldeles utmärkt att använda den till lydnad och agility. Som alla andra terriers gillar Sealyhamen att använda huvudet. Sealyhamen är en trimras. Den ska trimmas ungefär var 6-8 vecka. Där emellan ska pälsen kammas och underull skrapas bort 1 gång i veckan."

Kika gärna på videon från 2008 års Westminster Kennel Club Dog Show med rasbedömningen av Sealyhamterriern. Om jag inte är helt ute och cyklar så är det just Efbe's Hidalgo At Goodspice som visas av Mrs. Good. 

http://video.westminsterkennelclub.org/player/?id=216473

Vill du veta mer om rasen, besök gärna rasklubbens hemsida enligt länken Scandinavian Sealyhamterrier Society

Har beställt lite julklappar via nätet. Icke tradionellt, jag vet, för meningen är väl att man ska handla sina julklappar i en affär. Jag ska dock vara ärlig. Jag hatar att trängas i affärerna och påtvingas den allmänna hysterin och galenskapen dagarna före jul. Jag är alltid sent ute trots att jag varje år lovar mig själv bättring. Så då är det en befrielse att göra julklappsinköpen via nätet och sen grabba min "Dra-maten-vagn" (jag sa ju att jag är en tant) och hämta alla klappar vid vårt utlämningsställe, i vårt fall, den lokala ICA-butiken. Bra där!

Nu råkade det dock falla sig så, att jag av misstag, har lyckats klicka hem två ex av samma julklapp. Suck och stön! Då måste jag skicka tillbaka överexet, begära kreditfaktura och säkert strular det. Men så sa det klick bland de små grå. Varför skicka tillbaka när jag kan överraska någon med en oväntad julgåva? En person som dagligen livar upp min dag med små finurligheter, träffsäkra iakttagelser, vackert skrivna ord ihopsatta till texter som inbjuder till reflektion. Samma person bjuder på sig själv, delar med sig av livets goda men är också tillräckligt öppen och ärlig för att våga erkänna att "idag är det skit på ren svenska".

Japp, så får det bli. En julklapp till de "norra delarna av Sverige".

Läste att Bing Crosby's version av "White Christmas" är den i särklass mest populära julsången någonsin. Själv föredrar jag den här - och helst i just denna versionen - med Bing Crosby och David Bowie.

Little Drummer boy - till er där ute, sov gott i decembernatten