Andra inlägget idag men jag måste skriva av mig och försöka finna något positivt i en uppkommen situation.

Idag har jag lyckas sabba spisen genom att slita av handtaget på ugnsluckan. Nu får jag inte upp luckan utan hjälpmedel. Finns det något positivt med detta kan man undra? Ja, därmed lär inte heller barnen få upp luckan och krypa in i ugnen och råka griljera sig själva.

- Men dina barn är ju 12 och snart 15 år, säger ni.

TYST!! Jag skrev ju att jag försöker finna något positivt med ett sönderslitet ugnshandtag. Jag har barnsäkrat spish*****tet. 

Omladdningen har börjat och jag är så vansinnigt vidskeplig att jag kan inte säga eller skriva något om vad det handlar om. Jag skriver i gåtor men en normalbegåvad person förstår nog vad jag menar;

• Vi var fler än 80 personer från början!

• Av dessa +80 personer valdes 7 personer ut till en första int.....!

• Av dessa 7 personer valdes 2 personer ut för en andra int.....!

Jag är en av de två. From eighty plus something down to two.....!

Under tiden lugnar jag nerverna genom att lyssna på Tom Waits. http://www.youtube.com/watch?v=knII3S0MZtY

Tom Waits har jag för övrigt sett live i Stockholm en gång för många år sedan. Ja, inte en konsert utan Tom Waits i en helt privat situation. Sambon och jag var på väg till Sjöhistoriska på Djurgården för att se sambons hjälte, dvs Neil Young, som höll sin första konstert i Stockholm på många, många år (året var 1995).

På vägen dit fick sambon syn på honom. Vid en uteservering inne i Stockholms city satt han i solen med solglasögonen på och avnjöt en öl, dvs Tom Waits. Sambon tvärnitade och väste exalterat;

"- Look, it's Tom Waits"

Jag; "- Var då?"

M ; "- Där, kolla han sitter där. Det är Tom Waits"

En helt vanlig men samtidigt en ljuvlig, fantastisk och helt magisk sensommareftermiddag i Stockholm anno 1995. Waits och Young inom loppet av bara ett par timmar.