Idag skulle jag ha rensat min garderob. Eller, jag hade åtminstonde planerat så. Nu har klockan passerat halv 5 på eftermiddagen och än har inget hänt (jag är en riktig latmask ibland). Tröstar mig med att jag förmodligen hade gjort så som jag brukar göra när jag rensar garderoben. Jag sliter ut alla kläder, handväskor, skor, sjalar etc. Granskar allt kritiskt, viker, sorterar och stoppar tillbaka rubb som stubb igen förutom ett par trosor där resåren gått sönder och en tröja som krymt i tvätten. Hopplös är jag men jag har ohyggligt svårt för att slänga saker, ffa äldre ting, ärvda ting och felfria kläder, ja, öht allt som är helt och felfritt och fungerar.

Annat är det med sambons saker.........!

Tänk alla gånger jag har ifrågasatt sambons kollektion av saker och kläder. Speciellt vill jag nämna en tröja som M äger. Han fick den i julklapp någon gång på 80-talet! Alltså, nu talar vi om en stickad "jultröja" á la 1985. En sådan där mönsterstickad sak i grönt, rött, vitt, grått, blått mfl färger och med renar och tomtar på. Det är inte bara 25 år sedan han fick den av sin dåvarande flickväns mamma, det är säkert 25 kilo sedan han kunde ha den. Men att slänga den? Noop!

Eller hans slalompjäxor från samma årtionde. Varje gång M åker iväg med barnen för att åka skidor så hyr han pjäxor och skidor av senaste komfort så vad ska han med dessa gamla pjuck till?

Eller de där gamla högtalarna till steron M hade när vi flyttade ihop. Faktum är att ingen av oss minns om de fungerar alls.

Men som sagt var! Jag ska inte säga något! Jag är likadan. Det är därför jag fortfarande använder en sk "månlandare" när jag ska skiva potatisen till potatisgratängen. Arvegods från min lilla farmor och denna lämnar aldrig någonsin mitt hem. Mycket lättare att plocka fram än en gigantisk 15-kiloskoloss i form av en modern hushållsmaskin á la 3000 spänn och dessutom är det roligt att veva för hand.