Har precis bakat klart muffins med yngsta sonen. Han älskar att baka vilket inte jag gör men hans glädje över detta husliga pyssel är förvånansvärt smittsamt. Ja, inte att det gör mig så mycket mer förtjust i själva bakandet men han är en solstråle att umgås med. Sådant värmer en mors ömma hjärta.

Något annat som gör mig glad är mina två reproduktioner av den franska konstnären Jacques-Louis Davids tavlor av Madame Récamier. Tavlan till vänster (och ni får ursäkta kvalitén, jag fotograferade av min tavla med mindre lyckat resultat) är en beskärning av orignalmotivet. På orignalet ser man att Julie Récamier sitter på en divan i ett sparsamt inrett rum. Den andra tavlan föreställer också Madame Récamier men tillsammans med sin dotter. Jag är osedvanligt förtjust i dessa två tavlor. Originalen är målade år 1800 och hänger i Louvren i Paris. Mina reproduktioner har några år på nacken de också. Jag såg en annons på Blocket där de var till salu för 200 kronor styck, vilket är max vad de är värda. Nu köpte jag de inte pga priset utan just för att jag tycker så mycket om motiven. Damen som sålde de hade precis rensat ut sin nyss avlidna mors hem och dessa tavlor ville hon sälja då, citat "vi har precis renoverat hemma och då passar inte dessa in". Fnys, säger jag. Men vilken tur för mig. Hemma hos mig passar de ypperligt. På baksidan kan man läsa sig till att mina reproduktioner lämnades in för inramning hos en Forsell på Linnégatan i Stockholm år 1902. Vilken tur att de satt i sin originalram annars hade jag aldrig vetat åldern på dem.

Men vem var Julie Récamier? Denna otroligt vackra 23-åriga kvinna på tavlan. Jo, hennes fullständiga namn var Jeanne Françoise Julie Adélaïde Récamier, född Bernard den 4 december 1777, död 11 maj 1849, fransk societetsdam. Självaste Napoléon Bonaparte blev alldeles till sig i trasorna när han första gången träffade henne, hänförd av hennes skönhet, och ville ha henne till älskarinna. Den fulingen var som bekant gift. Julie var dock öppet Napoleonfientlig och bad honom dra åt pepparn. Sånt gillar vi. En ung kvinna med skinn på näsan.

Vill du se hur hela tavlan ser ut, den som hänger i Louvren, se länk; Madame Récamier 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hinner inte med bloggen just nu. Vacklar ur sängen i ottan, fixar mig inför arbetsdagen, sticker hemifrån vid 06.45 *piiip*. Äntrar kontoret, arbetar hårt och intensivt men med ett leende på läpparna. Vacklar hem vid 5-snåret, äter, roar mig med dive...

Sköna söndag! Sambon är åter igen på kurs. Jag och yngsta sonen tog en promenad till affären. Jag lyssnade på musik via mobilen och tog några danssteg på vägen. Sonen låtsades som om han inte kände mig.    Skön och härlig har helgen verkligen va...

Jag är fullständigt galen i brittisk och Irländsk film och tänkte tipsa om 5 filmer  som jag tycker att man ska se. Först ut och på plats 5 är filmen "Withnail & I" från 1987 med Richard E Grant och Paul McGann i huvudrollerna som de två arbetsl...

Vilken vecka! Har drabbats av en inflammation i en ankel/vrist och har därför varit tvungen att plocka fram mina gamla kryck-käppar för att klara av att ta mig fram. Smärtan är olidlig och jag kan - trots käpparna - bara gå med små, små myrsteg. Det ...

Oj vad dagarna ramlar på. Bloggen hinns inte med och lite trötter är jag allt av allt nytt men lycklig, glad och nöjd. I mitt tidigare inlägg skrev jag om lilla M, en liten vovve som får följa med min arbetskamrat till jobbet ett par dagar i veckan. ...