Lisbeth

22 januari 2009 11:28

Bu-hu-äääh, Helene...

Då är vi två som sitter och trånar!
Tryck på länken så får Du se!

Undrans vem som blir först innahavare av längtansobjektet?

Helene

22 januari 2009 12:31

Tittat och beundrat och ja, vem månne bli först? Jag har alltid haft tre kriterier för val av ras och då tänker jag på de ytliga kriterierna. Självklart vill jag ha en frisk och sund ras men om man får vara lite utseendefixerad också så...! Dessa tre kriterier är av de slag som jag inte vill ha hos en hund. Låter konstigt men jag tror du förstår;

1) Jag vill inte ha en ras som tillhör terriergruppen

2) Jag vill inte ha en ras som inte når mig åtminstonde till knäna

3) Jag vill inte ha en vit hund

Ursäkta, men detta råkar vara Sealyn i ett nötskal. Hur gick detta till?

Lisbeth

23 januari 2009 10:53

Kära Helene!

Det blir ALDRIG som tänkt var, men ibland kan det bli bättre...

Lisbeth igen

23 januari 2009 13:11

Tillägg:
Jag har aldrig kommit på idén att ha en terrier - fast jag iofs alltid tyckt de var fina och särskild då skottar...

När så lilla I blev med skotte så var det rena Sesam - underbara härliga skottar & så förståss allt runt-om-kring i sann brittisk anda, vilket jag älskar!

Började tråna efter ett sådant underverk; en valp, flicka och svart. Var det tänkt!

Nu sitter jag räddningslöst förlorad i en vuxen, pojke och brindle.

Det blir aldrig som man tänkt!

Helene

23 januari 2009 15:00

Nej, det blir aldrig som man tänkt eller planerat. Av den orsaken anser jag att man inte ska vara alltför tvärsäker på vad man vill ha innan man ens har gett något annat en chans. Av samma orsak som jag inte tycker att man ska jaga en schablonbild av vad man söker hos en man/kvinna och rata alla som inte lever upp till den uppmålade bilden. När kärleken ramlar över den kan den vara både oväntad och oplanerad. Första gången jag träffade Mark tyckte jag att han var en "stroppy English prick". Och då hade jag inte ens pratat med honom. Andra gången blev jag handlöst förälskad. Så kan det gå!