Mår lite bättre idag. Gårdagen var inte en rolig dag. Vaknade med skrällande huvudvärk som inte ville ge med sig på hela dagen. Började nästan grina när sambon påminde mig om att han skulle in till jobbet några timmar. Kunde inte ens föreställa mig att laga middag till barnen, än mindre äta av den själv. Men, som alltid är min sambo snällheten själv. Han ställde sig och gjorde "Chicken tikka masala", en indisk kycklinggryta. När jag släpade mig ut i köket vid 17.30-tiden stod grytan på spisen, bara att värma. I en annan gryta hade han redan mätt upp ris och vatten. Bara att slå på plattan och koka riset. På köksbänken låg ett paket "Naanbröd" och i kylen fann jag en skål med "Raita", som M rört ihop, dvs matlagningsyogurt, strimlad gurka och mynta som är så gott till. TACK M!!

I mitt rotande bland skivsamlingen igår hittade jag mina gamla vinylskivor med Tears for Fears. Detta kastade mig drygt 25 år tillbaka i tiden. År 1983 släppte Tears for Fears sitt första album "The Hurting" vilken innehöll låten "Mad World" (singel från 1982). Jag var då 14 år gammal och köpte skivan. Två år senare släppte de albumet "Songs from the Big Chair" med bla superhiten "Shout". Året efter, dvs 1986, höll de en konsert i Stockholm vilken jag och en kilkompis hade köpt biljetter till. Personligen tyckte jag dock att den första skivan var bättre, den andra var lite för komersiell för min smak.

Nåväl, nu kommer lite av en "Jag-mötte-Lassie-historia". Min killkompis som jag skulle gå på konserten med, jobbade extra på Sheraton Hotell i Stockholm (vi gick på samma gymnasium vid denna tid). Han arbetade med room-service. Samma dag som konserten var, jobbade han - helt ovetandes om att Tears for Fears bodde på hotellet. Han fick en beställning till en av sviterna "on the top floor" och hastade iväg och knackade på dörren. Dörren öppnades av en av de två medlemmarna; Roland Orzabal. Min kompis fick först inte fram ett ljud sen kläckte han ur sig; "I'm going to your consert tonight".

Det var en mycket skakig och uppspelt kompis jag senare under kvällen mötte upp utanför hotellet innan konserten.

När jag igår fann deras första skiva satte jag på den och lyssnade på låten "Mad World". Jag har alltid tyckt att originallåtar är bättre än alla covers som sedemera ploppar upp men i just detta fallet blir jag osäker. Si, nästan 20 år senare (år 2001) gjorde Gary Jules en cover på just "Mad World". Låten blev återigen en hit och var också ett av soundtracken till filmen "Donnie Darko". Och det vete tusan om den faktiskt inte är bättre än originalet?

Vad säger ni? Vilken är bäst? Originalet med Tears for Fears år 1982 eller covern med Gary Jules från 2001? (Den senare har åtminstonde ett mer tilltalande yttre). Klicka på länkarna, lyssna och jämför!

http://www.youtube.com/watch?v=9ZRib_aAQFQ

Eller "Mad World" Anno 2001 http://www.youtube.com/watch?v=4N3N1MlvVc4

Har suttit och gått igenom gamla skivor, både vinyl och CD. Det finns en låt som är väl representerad i min skivsamling. Det är Cat People (Putting out fire). Ett soundtrack skriven av och inspelad med David Bowie. Den är från filmen Cat People från 1982. Jag fann att jag har den dels på singel, dels på maxisingel i "extended extra long version", typ 7 minuter lång samt hela soundtracket (samtliga låtar från filmen) på vinyl OCH CD. Jag älskade låten, inget snack om saken. Jag älskar den fortfarande. Det är nog också den enda låt jag någonsin i mitt liv har kallat *harkel* sexig. Den ÄR så in i helskotta sexig!!

På med volymen! http://www.youtube.com/watch?v=t01BpGCmErg

För många år sedan köpte jag en kokbok med recept från Louisiana, USA, framförallt New Orleans och sk Cajunmat och det Creolska köket. Denna mat kännetecknas av kryddiga grytor där man blandar t ex korv, kyckling, kräftor och nötkött tillsammans med grönsaker i en och samma gryta. Maten är - till skillnad från mycket annan mat i USA - oerhört nyttig och dessutom smakrik samt ekonomisk att tillaga. Kokboken jag köpte var på engelska och mitt största problem var att omvandla vikt- och volymmåtten till decilter och gram. I övrigt är rätterna väldigt lätta att tillaga. Mitt tips idag är denna Cajungryta med kyckling och chorizokorv. Det är verkligen ett superbra recept då man oftast har de kryddor som krävs hemma, likaså den gula löken, vitlöken samt en burk krossade tomater. Det enda man behöver se till att föra upp på inköpslistan är därmed kycklingfilé, chorizokorvar samt grädde. Dessutom smakar  denna lite kryddiga gryta hur bra som helst efter en långpromenad i ett lite kyligt och rått novemberväder.

Cajungryta med kyckling och chorizo

Ingridienser (4 personer)

• 600 g kycklingfilé
• ½ dl kinesisk soja
• 1 stor gul lök
• 2 vitlöksklyftor
• 2 msk matolja
• 2 tsk torkad oregano
• 1 tsk torkad timjan
• 2 tsk chilipulver
• 2 krm spiskummin
• 1 burk krossade tomater
• 3 lagerblad
• 2 tsk farinsocker
• 1 dl vatten
• 1 köttbuljongtärning
• 1 dl grädde
• 3 chorizo

Tillagning

1. Ansa och skär kycklingfiléerna i mindre bitar.
2. Blanda kycklingbitarna med soja i en bunke. Låt kycklingbitarna ligga kvar i sojan medans du gör punkt 3-7.
3. Hacka lök och vitlök.

4. Stek löken mjuk i olja. Använd den gryta du ämnar laga hela rätten i, tex en järngryta.
5. Blanda kryddorna och låt dem fräsa med en stund.

6. Tillsätt krossad tomat, lagerblad, farinsocker och vatten.

7. Smula i buljongtärning och koka upp.
8. Lägg i kycklingbitarna och koka på låg värme i 15 minuter.
9. Skiva och stek chorizon.
10. Lägg ner chorizon i grytan tillsammans med grädden.
11. Koka upp.

 Servera med kokt ris och ett gott vitt bröd.

(Tips! Du kan dryga ut grytan för fler portioner genom att tillsätta en burk vita bönor)

Nedan; New Orleans

Vill passa på att slå ett slag för Svenska Terrierklubbens (SvTeK) hemsida http://www.terrierklubben.se/

Själv fastnade jag en lång stund vid utställningsresultaten från 2008 och 2009 med massor av bilder. Du finner dessa under länken "Utställningsagenda 2010" i vänstermenyn.

I övrigt oroar jag mig för Sealyhamterrierns framtid. Det registreras få valpar i Sverige varje år, väldigt få. Länkar till en artikel i Mail Online, publicerad i februari i år. Där framgår det att under 2008 registrerades det i Storbritannien 43 (!) valpar av rasen Sealyham. Detta i jämförelse med över 45000 registrerade Labradorer under samma period . Det är för övrigt oerhört trist att populäriteten hos en hundras, i så stor utsträckning, styrs av hur pass populär och "trendig" den är i t ex Hollywood, vilket framgår av artikeln.

http://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-1135596/End-Hollywoods-favourite-dog-Sealyham-Terriers-verge-extinction.html

Koka ett ägg! Ta en näve eller två av frysta räkor och snabbtina dessa i kallt vatten. Skölj ett par salladsblad. Tag fram två skivor formfranska samt Hellmann's Majonäs. Obs! Viktigt att det är Hellmann's Majonäs. Öppna burken och bred därefter majonäsen på brödskivorna. Nej, fel där! Konstatera att du ej får upp burkh******t!

Försök igen, nu med lite mera kraft! Konstatera att locket sitter som berget. Studera burken ingående och upptäck att plomberingen är bruten. Av detta kan du därmed faställa att burken en gång blivit öppnad samt stängd av din muskelstarke sambo. Förträng lusten och instinkten att ringa din muskelstarke sambo och vrålandes tala om för honom vilken självisk typ han är. Vråla istället besinningslöst där du står vid köksbänken. Hejda dig och tänk på att du trots allt har grannar.

Testa istället det klassiska knepet med att öppna burken med hjälp av en fuktig handduk. Konstatera att det klassiska knepet med en fuktig handduk suger big time! Stampa därför med foten i golvet och svär en lång ramsa!

Ta fram en kniv och bänd lite mellan burken och locket. Konstatera att denna metod endast fungerar på en aldrig öppnad burk där man vill frigöra det vakum som finns.

Gå ut på balkongen och andas en stund! Gå tillbaka in i köket. Ta ett fast grepp om burken med din ena hand samt ett lika fast grepp om locket med den andra handen. Ta i för kung och fosterland! Ta i så att du får blodsmak i munnen. Känn hur ögonen nästan ploppar ur skallen på dig men vad du än gör; Ge dig inte! Förbanna alla muskelstarka karlar och föreställ dig att det är deras nackar du har ett kraftigt grepp om och SE, nu får du upp locket!

Bred DÄREFTER majonäs på brödskivorna. Bred gärna på lite för mycket av den onyttiga majonäsen. Du har banne mig gjort dig förtjänt av det. Lägg på ett salladsblad på varje brödskiva. Skala och skiva ägget. Fördela ägg och räkor jämt över brödskivorna. Dra ett par varv med pepparkvarnen. Koka upp tevatten och gör dig en god och lugnande kopp te. Sätt dig ner, ät, drick och njut av dina smörgåsar med majonäs.

Idag har det varit en sådan där dag då jag har haft god lust att skriva en lapp med texten "I'm off to Dixieland. See you in a year or two", därefter placera lappen väl synlig på diskbänken, packa väskan och, och.........och ta en promenad!

Lappen skulle aldrig fungera. M skulle titta på lappen och konstatera att 1) Det finns ingen stad som heter Dixieland, det är en typ av jazzmusik. 2) Jag hatar Jazzmusik. 3) Jag skulle sakna barnen för mycket och komma hem igen efter ett par dagar.  

Och nej, det är inte familjen det är fel på. Jag älskar min familj och vill aldrig vara utan dem. Nej, problemet är att det känns som om livet står still just nu. Jag tycker jag har harvat runt på samma sätt i över 20 år och just nu harvar jag inte alls vilket gör att livet står än mer still. Snart måste det vända!

Jag vill se något nytt, bo någon annanstans. Hitta ett nytt jobb såklart men då göra något helt annat än det jag sysslat med de senaste 18 åren. Tiden går så fort. Snart ligger man där med näsan i vädret för gott och jag hoppas innerligt att min sista tanke inte blir "Åh nej, är det slut nu? Jag skulle ju bara också......!"

Jag skulle kanske t om stå ut med Jazz, bara det hände något!

Ska strax dra på mig stövlar och jacka och gå ut en stund. Promenera förbi kiosken och köpa mig en korsordstidning. Jag tycker om vädret ute idag. Faktum är att jag tycker om dessa gråa höstdagar. Jag finner de icke alls trista, bara stämningsfulla och nästan lite mystiska. Nästan lite "Twilight-väder". Dessutom är ju naturen verkligen ett under ibland i att balansera upp saker och ting. Alla träd lyser i gult och rött.  

Det är precis som med bifogad bild av Queen Elizabeth II, Drottning av Storbritannien samt även drottning av följande samväldesriken; Antigua och Barbuda, Australien, Bahamas, Barbados, Belize, Grenada, Jamaica, Kanada, Nya Zeeland, Papua Nya Guinea, Saint Christopher och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Salomonöarna och Tuvalu. *Puh* The lady must be very busy!   

Jo, åter till bilden av drottningen. Vad skulle hennes lilla outfit med tillhörande hatt vara om hon inte hade muntrat upp det hela med en färgklick i form av en bukett med knallrosa rosor? Bara beige, beige,  gråaktig och trist. Men här fick hon till det. En underbar kontrast. Och så är det ute också. Grått men färgrikt!