Jag kan stundtals avundas min sambos skolgång i England. I Warwick där Mark växte upp ligger Englands och också världens äldsta "Grammer school", Warwick school. Warwick school är vad vi skulle kalla en privatskola med internatelever. Skolan tar dock även emot dagelever vilket min sambo var då han ju bodde i staden. Man börjar på skolan vid 8-10 årsåldern och lämnar den vid 18-årsåldern.

Skolan grundades för mer än 1000 år sedan av King Edward the Confessor. Dagens skolbyggnad är dock från 1870-talet. Se foton nedan. Skolan tar endast emot pojkar (en motsvarighet för flickor finns dock i grannskapet) och årsavgiften motsvarar ca en normal årsinkomst *hua*. Min sambos mamma hade dock inte de ekonomiska resurserna, ensamstående med 4 barn, men min sambo ansågs vara ett mycket begåvat barn och tilldelades årligen ett stipendium som betalade hans skolgång. *stolt*

Marks 8 år äldre bror Ian hade även han fått samma stipendium och gick sitt sista år på skolan när min sambo, 10 år gammal började där. Året var 1972.

Min sambo blev dock skickad till rektorn redan första dagen på skolan. Och det pga sin bror Ian som tydligen var "a bit of a handfull" och en lite småstökig elev. Dock extremt intelligent. Det var första dagen och upprop för alla nya elever. När läraren ropade upp Mark, hejdade han sig, drog ner glasögon på näsan och synade Mark. Han upprepade Marks efternamn och sa; "Are you the brother of Ian?". Ja, det var ju Mark tvungen att medge.

Jaha, tyckte läraren, "You might as well go and see the Headmaster immediately". Stackars Mark, 10 år gammal, lommade nervöst iväg till rektorsexpeditionen där rektorn lugnt men bestämt förklarade för Mark att någon upprepning av hans bror Ians beteende ville de inte veta av. Så ska en slipsten dras tycker jag!

Men varför avundas jag då Mark för att han var elev på den här skolan? Är det inte lite snobbigt med en Engelsk privatskola, få förundrade? Ja, kanske. Nej, det jag avundas är den kvalité på utbilning som ges och lärarnas passion för sitt yrke. De lärare som anställs på den här typen av skolor går inte i pension vid 65, de flesta forsätter att arbeta långt upp i 70-årsåldern. Som jag nämnde så är lärandet en passion och en livsstil för dem. Rektorn på Marks skola var född 1898 och var därmed en bit över 70 år när Mark började där. För en 10 år sedan satt Mark och tittade på skolans hemsida och läste förteckningen över lärare och utropade saker såsom "Oh my god, is he still there? He was old already then". Jag önskar jag hade haft lärare som inte tyckte att jobbet var pest och med all tydlighet visade det.

Lite foton; Skolbyggnaden (gräset fick ej beträdas!!) samt Headmaster A.H.B Bishop i sin arbetskostym. Därefter två av lärarna; F.J Dight, Matematik samt R.W Long, Engelsk litteratur.