Julens första katastrof har inträffat. Jag brukar alltid köpa julskinka som jag kokar själv och därefter griljerar i ugnen. Dopp-i-grytan är nämligen en absolut nödvändighet på mitt julbord och de där färdigkokta julskinkorna med något geleaktigt i vakumförpackningen som man tydligen ska spä ut med vatten för att få något som liknar skinkspad/dopp-i-grytan, de ger jag inte mycket för.

Nåväl, sambon åkte iväg för att handla julmat medans jag i ett tröstlöst försök gav mig i kast med att omvandla vårt hem till något som med en stor portion fantasi skulle kunna föra tankarna till NK's julskyltning. Jag lyckas sällan och idag var inget undantag.

Sambon återvände till hemmet förvånansvärd pigg och på gott humör trots de timmar han blivit förpassad från hemmet och utskickad till en krigszon. Med sig hem hade han skinkan som han stolt förevisade mig; "Titta, jag har köpt färdigkokt skinka och det står även att den är lättrökt". 

Jag kände hur det snurrade till i huvudet och det flimrade för ögonen. I tretton år har Mark bott i Sverige, i tretton år har jag lärt honom allt jag kan vad gäller svenska högtider och dess kulinariska måsten, vilket iofs går ganska fort att lära ut då vi ju mest äter sill och potatis oavsett högtid. Ändock, var någonstans hade min undervisning brustit? Hade jag inte varit tillräckligt tydlig när jag förklarade transportsträckan mellan den hemmalagade julskinkan och dess biprodukt, dvs det som blir dopp-i-grytan!? Och Lättrökt??? Vem har någonsin hört talas om rökt julskinka?

Oh God mighty in heaven, this is going to be a Christmas to remember.