Jag undrar hur jag kommer att bli som gammal dam - eller tant om ni hellre föredrar det? Kommer jag att bli som min mormor och farmor som alltid hade tusen järn i elden och knappt satt ner en minut. Eller kommer jag bli mer av den "softa" typen såsom morfar eller farfar? Morfar som lugnade ner sig betydligt efter det han gick i pension och kunde sitta en hel dag nere i sin segelbåt och dricka kaffe och lyssna på radion. Med sig hade han alltid sina hundar som han satt och pratade med tills mormor ylade att middagen var färdig. Eller kommer jag kanske bli som farfar som också njöt av sin pension och som man alltid på sommaren fann ute på deras landställe, liggandes på knä i rabatterna och pysslade med sina älskade blommor till dess att farmor, även hon, ylade att middagen var färdig.

Vem vet, jag kanske blir som Dame Barbara Cartland,

den engelska författarinnan

som under sin livstid gav ut

över 700 böcker, majoriteten

på temat kärlek och romantik. Under 70-talet snittade hon med 25 böcker per år. Läste någonstans att hon låg på sin divan med morgonrock och tofflor, ätandes chokladpraliner och dikterade böckerna för sin sekreterare. En och annan chokladpralin fick nog vovvarna också.

Eller kanske jag blir som min härliga granne, en änka sen många år tillbaka. Hon är 87 år gammal, kör fortfarande bil, arbetar aktivt på volontär basis med insamlingar av kläder, leksaker, skrivböcker, pennor etc, etc till ett barnhem i Lettland. För tre år sedan skaffade hon sig en tatuering i form av en fjäril på ena axel för att, citat; "Jag har alltid velat ha en men det har aldrig blivit av". En underbar tant.

En sak är säker ialla fall och det är att jag kommer att ha en liten hund på min ålders höst. Jag ska bli som morfar som satt och pratade med sina två cockerspaniels och matade de med leverpastej, ostskivor och kanelbulle så fort mormor vände ryggen till. En annan sak som är helt säkert är att jag ska ha ett rum i mitt hem som är bara, bara, bara mitt. Efter att ha fått dela rum med min syster under hela min uppväxt och nu som vuxen får komprimissa med sambon vad gäller inredning, vilket TV-program vi ska titta på, tjafsa om tända sänglampor när den ena vill läsa och den andra vill sova etc, etc, så ska jag banne mig ha ett helt eget rum när jag blir gammal.

Där ska jag ha en himmelsäng i mörkt trä med ett vackert överkast och hundratals små kuddar, ett  litet skrivbord vid fönstret med utsikt över trädgården (fast det går bra med utsikt över en äng eller ett hav också). Gamla fotografier på väggarna och massor av stearinljus och minnessaker.

Jag ska ha mörka inbyggda bokhyllor med alla mina böcker, ett litet bord där jag intar "a nice cup of tea" och så en öppen spis så jag är varm och min lilla hund är varm (jag avskyr att frysa). Och så ska jag - trots svenskarnas hat till dylikt - ha en creamfärgad tjock, tjock heltäckningsmatta på golvet á la "the english way". Jag struntar i om det anses ohygeniskt. När jag blir gammal ska jag ha varma fötter och det ska min lilla hund också ha.