Ovan; Klara Västra Kyrkogata i Stockholm anno tiden kring förra sekelskiftet (1900) i en jämförbar studie av rivningshysterin. Nedan; samma gata i dag. Så dumt, så fult och så totalt meningslöst.

Norrmalmsregleringen - läs; förstörelsen och omvandlingen av nedre Klara i Stockholm - är en omdaning som hör till de mörkare företeelserna i modern historia.

Norrmalm skapades på 1600-talet under överståthållaren Clas Larsson Fleming. Stockholm var inne i ett mycket expansivt skede såsom säte för det växande Östersjöväldet och invånarantalet ökade mycket fort. Under 1700-talet försköts stadens centrum alltmer från Gamla Stan till Norrmalm. Under dessa århundrande och framförallt under 1800-talet har många mer eller mindre dåliga förslag lagts fram om hur man skulle kunna utvidga och förändra stadsdelen Norrmalm. Ett av de dummare förslagen var väl det på 1860-talet då en man (inga namn, jag hänger inte ut folk även om han är död och begraven för länge sen) föreslog en breddning av Sveavägen till 70 meter. Sveavägen skulle även löpa från Brunnsviken ända fram till Gustav Adolfs torg, utan hänsyn till bebyggelse eller terräng, rätt över Adolf Fredriks kyrka byggd 1773, Hötorget och Brunkebergstorg. 

I början på 1900-talet började bostäderna i de gamla Klarakvarteren förfalla allt mer. Redan då var de omoderna och oerhört slitna. Människor var även mycket trångbodda. Husen låg som packade sillar men det fanns ändå en charm med de gamla kvarteren.

Snart började planeringen av den sk Norrmalmsregleringen, en omfattande revision (läs rivningshysteri) av stadsplanen för Nedre Norrmalm vilken principiellt beslutades av stadsfullmäktige 1945 och realiserades under 1950-, 60- och 70-talen. Genomförandet resulterade i att de gamla Klarakvarteren fick ge plats åt det moderna Stockholms city, samtidigt som tunnelbanans utbyggnad underlättades. Intressant är att halva Sveriges arkitektelit var involverade i planerandet.

När man rev de gamla Klarakvarteren motiverades detta bla med att det skulle bli alltför kostsamt att renovera och rusta upp de gamla fallfärdiga husen. Man kunde nog också lugnt luta sig tillbaka och insupa allt beröm som strömmade in (kritiken lyssnade man inte på). Omvandlingen av Nedre Norrmalm  beundrades nämligen både i Sverige och utomlands, och räknades som en av de större och mest genomgripande cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden, även inberäknat de städer som skadades svårt under kriget.

Visst kan man väl hålla med om att det nya Norrmalm fyller sin funktion som citykärna med bostäder, arbetsplatser i form av kontor, affärer, hotell, restauranger etc, etc. Hyffsat smidiga kommunikationer, både till fots, med bil eller tunnelbana/buss (cykling sker på egen risk). Men praktiskt och funktionsdugligt är inte alltid vackert.

Ovan, de gamla Klarakvarteren med slitna bostadshus. En, på många sätt och till stora delar, fullständig misär för de boende. Men jag undrar lite stillsamt; Blev det bättre när de fick ge plats till nedanstående?? Så dumt, så fult, så meningslöst.....!

 

Lisbeth

30 december 2008 12:27

Instämmer å det mest helhjärtade!!!!
Dumt, fult meningslöst... precis så var skövlandet och vandaliseringen av gamla Hagalund, där jag växte upp - det var en charmig bebyggelse a la Söderkåkar; inbygda gårdar, de halva husens stad, på vår gård fanns lärkträd och planteringar, potatisland, körsbärsträd... Husen i snickarglädje var kärleksfullt renoverade, sammanhållningen var enorm, här fanns humor och värme!

Och så rev man hela rasket! Det finns nästan inte ett ställe som jag kan gå och säga att här lekte jag som barn! Grrrr...

Vad jag hatar dessa klåfingriga kulturförstörare!

PS Å nu till något helt annat...

Tack hära Helene för en underbar julklapp! Jag blev så glad och rörd!

Stor kram!

Din vän i förskingringen/Lisbeth

http://ulvus.bloggagratis.se

 

Helene

30 december 2008 15:01

Ja de där kulturförstörarna.....! De klappar sig på axeln och maler på om att Stockholm är en av Europas vackraste huvudstäder och Nordens Venedig. JA! Av det som finns kvar av gamla Stockholm ja. Det är så vackert så man dånar. Men har de där kulturförstörarna promenerat över Sergels torg en råkall och blåsig Novemberdag? Kallar de den miljön vacker?

Väl bekommet med julklappen. :) Jag ser fram emot ett nytt år med kloka och insiktsfulla ord på både Ulvusbloggen och Skottebloggen.

Kram! Helene (blivande trädkramare)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hinner inte med bloggen just nu. Vacklar ur sängen i ottan, fixar mig inför arbetsdagen, sticker hemifrån vid 06.45 *piiip*. Äntrar kontoret, arbetar hårt och intensivt men med ett leende på läpparna. Vacklar hem vid 5-snåret, äter, roar mig med dive...

Sköna söndag! Sambon är åter igen på kurs. Jag och yngsta sonen tog en promenad till affären. Jag lyssnade på musik via mobilen och tog några danssteg på vägen. Sonen låtsades som om han inte kände mig.    Skön och härlig har helgen verkligen va...

Jag är fullständigt galen i brittisk och Irländsk film och tänkte tipsa om 5 filmer  som jag tycker att man ska se. Först ut och på plats 5 är filmen "Withnail & I" från 1987 med Richard E Grant och Paul McGann i huvudrollerna som de två arbetsl...

Vilken vecka! Har drabbats av en inflammation i en ankel/vrist och har därför varit tvungen att plocka fram mina gamla kryck-käppar för att klara av att ta mig fram. Smärtan är olidlig och jag kan - trots käpparna - bara gå med små, små myrsteg. Det ...

Oj vad dagarna ramlar på. Bloggen hinns inte med och lite trötter är jag allt av allt nytt men lycklig, glad och nöjd. I mitt tidigare inlägg skrev jag om lilla M, en liten vovve som får följa med min arbetskamrat till jobbet ett par dagar i veckan. ...